Skolans (och fritidshemmets) demokratiuppdrag – Ett kinderägg med bitter eftersmak

Svensk skola är fantastisk på att formalisera demokrati. Men det demokratiska mötet med eleven är inte lika lätt.

Kvällen #skolchatt berör skolans (och fritidshemmets) demokratiuppdrag. De skiljer sig inte åt. Demokrati, elevinflytande och det fantastiska ordet  elevdemokrati. Vad f*n är elevdemokrati? Är det en annan demokrati än den du och jag lever i? Eller handlar det om att vi tycker oss undervisa och ”lära ut” demokratin i lagom stora portioner? Elevdemokrati.  Här har vi skolans (och fritidshemmets) demokratiupplägg i ett kinderägg. Först smakar det lite gott i munnen. Sen kommer besvikelse över det faktiska innehållet. Den kollektiva vuxenobstruktionen. Svensk skolas (och fritidshems) odemokratiska vuxenkonventioner.

Så här beskrivs elevdemokrati på en skola (och fritidshem) nära dig.

Elevdemokrati

->Klassråd
->Friridsråd
->Matråd
->Elevråd
->Förslagslåda

Alla dessa är formaliserad demokrati. I samma ordning som vår riksdag och regering fungerar. Ungefär. Eller bostadsrättsföreningen. Men hur står det till med det demokratiska förhållningssättet. Jag ska redovisa för en dialog som jag mötte som elev i skolan och som jag mött som vuxen pedagog i skolan.

Januari – Hej klassen nu ska vi välja ordförande och sekreterare till klassrådet. Nu röstar vi. En kille och en tjej. 

Ok. Lisa och Olle. 

Augusti – Hej klassen nu ska vi välja ordförande och sekreterare till klassrådet. En kille och en tjej. Nu röstar vi.

Ok. Lisa och Olle. Det funkar inte. Alla ska få prova på att vara… (i sann demokratisk ordning…eller?)

Så får Lisa och Olle kliva av sina förtroendevalda poster. Det hände på 80-talet och det händer 2012.

Den formaliserade demokratin får override och det demokratiska förhållningssätt får stryka på foten. Demokratin kvoterar inte. Inte heller sorterar den bort Jan Björklund per automatik från sin post efter 4 år.

På samma vis har demokrati och värdegrund formaliserats (läs kap1 lgr11) i skola (och fritidshem). Värdegrunden och demokratiuppdraget arbetas allt mer i samma ämnesisolerande ordning som skolans kärnämnen. Vi kan undervisa i de demokratiska strukturerna men det demokratiska

Det odemokratiska förhållningssättet i skola (och fritidshem) är kinderäggets bittra eftersmak. Formaliserat och förpackat fint med innehållet är godtyckligt och ibland direkt äckligt.

förhållningssättet lärs i matsalen, korridoren, kapprummen och fritidshemmet. Skolans friare kontext sätter förhållningssättet på sin spets. Att berätta om demokrati är lätt. Att vara modell i handling för förhållningssättet är svårare. Hur mycket tid har ni lagt ned på att implementera läroplanens värdegrund? I jämförelse med kursplanerna? Jag brukar ställa den frågan till skolledare så fort jag får en chans. Fler än en gång har jag fått svar med den underförstådda meningen; ”den sitter i ryggmärgen”. Värdegrunden sitter inte alls i ryggmärgen! Den sitter först i läroplanen, innan kursplanerna!

Den kollektiva obstruktionen är mina vuxenord på min upplevelse som barn av vuxna i skolan.

Jag, 7 år – Lena, får jag gå till skogen på rasten?

Lena – Har du frågat Leif?

Jag, 7 år – Ja. 

Lena – Så vad sa han?

Jag, 7 år – han sa nej. 

Lena – Har Leif sagt nej är det nej. Du blir kvar här. 

Vad är det där vi håller på med!? Lojaliteten mot ett obstruerande kollegie är ofta större än till det enskilda barnet.

”Ja, men ska jag vara The Bad Cop hela tiden?”.

Varför inte? Med all respekt? Vi är olika, har olika gränser. Personliga gränser. Skola och fritidshem har oftast ordningsregler eller uppföranderegler. Dessa är förhoppningsvis få men en tydlig yttre gräns. Innanför denna gräns kommer ibland situationer att behöva en gräns. Men inte en regel i sten. Just nu kräver denna situation en gräns. Bredvid detta har vi våra personliga gränser. Dessa är viktigare än kollektivets oskrivna regler och konventioner. Vuxenlojaliteten som tar mer hänsyn till kollegans olust, ovilja eller okunskap än elevens lust, vilja och lärande. Ändå vill vi att eleverna ska kunna dra personliga gränser och inte falla offer för ”grupptryck” och kompisars förväntningar. Även här behöver de modeller i handling.

Det odemokratiska förhållningssättet i skola (och fritidshem) är kinderäggets bittra eftersmak. Formaliserat och förpackat fint med innehållet är godtyckligt och ibland direkt äckligt.

Skolans (och fritidshemmets) demokratiska uppdrag – mer än formaliserade lektioner och strukturer.

Låt oss börja nästa termin med att omsätta dessa rader i handling: ” Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.”

Gestalta och förmedla, smaka på det!

FacebookTwitterWhatsAppEmail

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*