Förskolans roll för skolans resultat – större än fritidshemmets?

Svensk förskola – bäst i världen. I alla fall om vi får säga det själv. Den är i alla fall så bra att den enligt Lärarförbundet påverkar skolornas (eller snarare elevernas resultat). På samma vis hävdar jag att fritidshemmets verksamhet kan bidra till elevers kunskapsutveckling och skolors resultat. Inte som fritidshemmets primära mål men som en biprodukt av fritidshemmets verksamhet. Där finns ingen forskning att luta sig mot mer än min egen erfarenhet. Men vilken forskning är det man i allmänhet refererar till rörande förskolan som framgångsfaktor?

Bengt-Erik Andersson är den vars studier man ofta refererar till.

Anderssons studie följer drygt 100 barn över tid. De barn som deltog i studien blev anmälda av sina föräldrar när de var 3-4 år gamla. Vid 8 respektive 13 års ålder fick deras lärare bedöma deras prestationer i skolan.

Per Kågeson har kommenterat studien i boken ”Tid för barn”. Kågeson skriver: ”Resultaten visar att de barn som började i kommunal barnomsorg före ett års ålder hade signifikant bättre skolresultat både vid 8 och 13 års ålder än de som debuterat på dagis senare eller varit hemma under hela förskoletiden. Bland de senare fanns dock inga signifikanta skillnader vid 8 års ålder mellan dem som började i kommunal barnomsorg mellan 1 och 2 års ålder, efter 2 år eller aldrig gick på dagis.

Andersson menar att en tidig dagisdebut i offentlig barnomsorg ger barnen bättre förutsättningar att lyckas i skolan.

Frågan är bara hur robust denna slutsats är?

De barn som debuterade före 1 års ålder var bara 32 till antalet varav hälften var placerade hos dagmammor och hälften på dagis. Andersson uppger själv att en del (men inte hela) skillnaden mellan dessa barn och de övriga sannolikt förklaras av att inslaget av barn från hem med hög socioekonomisk status var större bland de som debuterade tidigt.”

Bengt-Erik Andersson menar att de resultat han funnit ligger i linje med Internationell forskning (utan att hänvisa specifikt). Andersson tillägger dock: ”Det som är avgörande är förskolans kvalité”.

Ok. Kvalitativa förskolor bidrar sannolikt till bättre skolresultat. Det är en annan femma än att ”andelen barn i förskola” i sig skulle borga för bättre skolresultat.

Vad är kvalité i förskola och fritidshem? Vad är förutsättningarna för god kvalité?
Alla kan nog enas om 3 viktiga punkter.
1. Barngruppens storlek
2. Antal pedagoger per barn
3. Lokalernas anpassning

I Sverige finns inga regler för barngruppens sammansättning. Inte heller hur många barn det får finnas per vuxen. Alltså, ”världens bästa förskola” har inga regler eller krav rörande dessa grundläggande förutsättningar. Både England och USA har sådana riktlinjer.  I England regleras hur många barn det får finnas per vuxen utifrån olika åldrar. I USA finns också regler för hur stor barngrupperna får vara i förskolan.

Alla dessa siffror (regler) lägger sig historisk under det svenska snittet. (stabil källa saknas dock för detta)

2005 gick Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén, då Preisz, till attack mot kristdemokraternas familjepolitik som förespråkade större möjligheter för familjer att vara hemma med sina barn. I en debatt i Skaraborgs läns allehanda skrev hon bla så här: ”De barn som går i förskolan klarar sig bättre i skolan och yrkeslivet än de som inte gör det. Det visar flera undersökningar” och hänvisade till Bengt-Erik Anderssons undersökningar (se tidigare ca 100 barn).

Vidare hävdar Sirén att om alla barn hade gått i förskola skulle Sverige ligga högre rankade i PISA. Erfarenhetsmässigt har inte PISA-resultaten ökat i takt med förskolans (eller fritidshemmets) växande barngrupper.

Vi måste skilja på kvalitet och kvantitet!

Förskolan kommer trots sin höga andel högskoleutbildade pedagoger gå samma öde tillmötes som fritidshemmen om det fortsätter i samma takt.

Om alla förskolor och fritidshem hade bra förutsättningar skulle de vara en tillgång för många barn. Men knappast alla. Det vore naivt att hävda att alla behöver förskola eller fritidshem.

Sirén fick en del repliker på den debatten som bland annat anklagade henne för att bara se till ett samhällsekonomiskt perspektiv.  Det framkom också någon spännande hänvisning till den finska förskolan som inte alls är utbyggd i samma omfattning. Den finska skolan som allmänt hyllas verkar inte bygga sin framgång på förskolan.

Läs debatten med repliker här.

Om vi ska söka någon slutsats i detta verkar det som om kvalitén i förskolan är avgörande för huruvida förskolan bidrar med utveckling och lärande. Konsekvensen av stora barngrupper är en hämmad utveckling på flera plan.
Kågeson skriver: ” Barn från strukturerade förskolor uppges få bättre resultat på intelligens- och kunskapsprov men ha sämre skolmotivation och högre risk för asociala beteenden samt vara mer aggressiva och ha sämre relationer till sina skolkamrater. En mer informell förskola (liten styrning av barnen) sägs däremot ge mera nyfikna, kreativa och problemlösande barn”

Stora barngrupper kräver mer styrning. I förskola, skola och fritidshem. Mer styrning och struktur ger enligt ovan sämre skolmotivation.

Jag tror att förskolor med dåliga förutsättningar eller stora barngrupper har samma kontraproduktiva effekt på barnen och skolan som i fritidshem. Skrivit om det här.

Jag menar inte att såga svensk förskola. Men den har fler som supportar den än fritidshemmet. I vilket syfte? Frågan är om det finns belägg genom bred forskning utifrån fler aspekter? Anderssons studier på drygt 100 barn. Är de tillförlitliga? Vad vet vi om förutsättningarna kring studien? Verksamhetsfaktorer med mera?

Jag tror att både förskola och fritidshem kan bidra till barns utveckling. Men ingen av verksamheterna per automatik. Goda förutsättningar krävs. Och när förskolans roll överdrivs – hävdar jag – underskattas fritidshemmens.

Vad är det vi jämför med? Förskolan mot familjen? Fritidshemmet mot gatan eller fotbollslaget? Att svensk förskola skulle vara nödvändig för goda skolresultat betyder att svenska föräldrar bör lämna bort sina barn så fort de fyllt 1? Att de inte kan och vet vad de behöver? Att det bästa vi kan göra för våra barns framtid är att lämna över ansvaret för fostran så snart de lärt sig gå?

Jag är ok med att förskolan finns med som en faktor för bedömning rörande årets Skolkommun. Men är den verkligen mer underbyggd än fritidshemmets outforskade roll?
Förskolan är mer etablerad inom högskolor och intresset och möjligheterna för forskning större. Men i just denna specifika fråga; är tesen om förskolans roll för skolans resultat tydligt påvisad?

Tar undersökningen om bästa skolkommun hänsyn till kvalitén i förskola eller bara kvantitet (andel barn i förskola)

Källor: Förskolan, sanningen och forskninhen
”Tid för barn?” – Per Kågeson
http://gogik.blogspot.se/2005/07/eva-lis-preisz-skriver-i-sla-1-juli-de_07.html?m=1
http://www.barnensratt.se/?enclosures/sla-preisz-050713.htm

 

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Jag tycker det är sjukt oseriöst att Lärarförbundets ordförande offentligt refererar till en studie där man likställer dagmammor ( som på den tiden ofta var helt outbildade och ofta tog sig dagbarn mest för att kunna vara hemma längre med sina egna barn) med förskolor (ja, förskola var det officiella namnet redan då) som hade uttalat pedagogiska mål och till större delen hade utbildad personal.
    Förstår hon inte att hon skjuter sig själv i foten och gör den yrkeskår hon ska företräda en björntjänst? Hon talar ofta om vikten av utbildad personal i förskolan, men plötsligt går det alltså bra att som argument när hon tror det gagnar hennes sak använda en studie som inte gjort någon skillnad alls på dagmammor och förskolor.
    Det finns liksom ingen vettig människa som köper att det skulle gå bättre för barn i allmänhet av att vid 6 månaders ålder vara hos en dagmamma (som vid den här tiden alltså ofta var outbildad och vars verksamhet mest handlade om ren barnpassning) istället för hemma med någon av sina föräldrar om dagarna. Det kan stämma på individnivå, men då handlar det ju om att föräldrarna hade omsorgsbrister eller egna problem som gjorde att de inte kunde tillgodose barnens behov.

    Och det har absolut ingenting med att dagens förskola är till lika mycket för barnens egen skull som för föräldrarnas och samhällets att göra.

    Det går utmärkt att argumentera för att 2-åringar oftast har stort utbyte av att vara i förskolan utan att dra upp den här irrelevanta studien, som förresten omfattar alldeles för få barn för att vara statistiskt säker.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*