Fritidshemmet och skolan ur en förälders perspektiv

Jag heter Lisa och jag är en förälder. Vad säger det dig som läser den här krönikan? Jag tror att alla ni som arbetar i skola och på fritidshem får många olika bilder när någon säger sig vara förälder. Är jag en sådan som aldrig dyker upp i skolan när det är dags för möte och aldrig packar ner rätt saker för mitt barn? Är jag en förälder som skriver långa mail där jag ifrågasätter och kritiserar verksamhet och personal? Oroar jag mig ständigt för mitt barn och kommer med frågor och vill ha bekräftelse på att allt är bra? Eller är jag den där engagerade positiva typen som kommer med tusen goda förslag som ingen har tid att realisera? Är jag den som organiserar föräldrarna så att de kommer i grupp med sina kravlistor? Eller är jag är den alldeles lagoma föräldern som engagerar sig perfekt mycket och inom önskvärda områden?

I skollagen och i styrdokumenten har föräldrar numera rätt till inflytande och skola och fritidshem uppmanas att samverka. Jobbigt, tycker en del i skolvärlden, och menar att det tar för mycket tid och energi i anspråk. Vaddå, undrar en del föräldrar, som tycker att det där med skola och resultat är upp till skolan att ansvara för. Vad bra, tycker en del – både föräldrar och skolfolk – som läst vad forskningen säger, som hittat bra samverkansformer och som märker att både vuxna och barn mår bättre och är mer nöjda.

Kraven på samverkan mellan skolvärlden och hemmen är relativt sett en nymodighet. En pålaga och en möjlighet att ta hand om för båda parter. Hur göra? Det är verkligen inte alltid lätt och många sliter sitt hår. Goda råd finns att få, särskillt för dem som ska hantera det i sin profession, men it takes two to tango och goda råd fungerar inte alltid i praktiken. Och så är det när det handlar om relationer. Samverkan mellan föräldrar och pedagoger behöver utprövas och omprövas tills man hittar varandra.

En närmare presentation av mig själv för en pedagog skulle kunna låta: Jag heter Lisa och jag är kördirigent. Jag har gått fem år på musikhögskolan, blivit “nästan-lärare” och arbetat med sång både individuellt och i grupp. Om ni vill kommer jag gärna och har en eftermiddagsworkshop med alla barn någon gång. Jag har också arbetat med upphovsrätt på ett musikförlag under fem år. Barn och ungdomar lever ju mycket på nätet idag och delar till höger och vänster – vill ni att jag kommer och diskuterar dessa frågor med dem? Jag har dessutom kontakter i Barnverket och planerar själv att gå på deras nästa möte – vad skulle ni vilja att jag tar upp där? Åt vilket håll behöver vi påverka våra politiker?

Jag tänker ofta på hur fantastiskt mycket kompentens det finns bland föräldrar på en skola. Det är inte alla som har tid eller lust att bidra med dessa. Det är inte heller alla som lyckas bidra med dem på ett sätt som fungerar. Har man stor kompetens på området näringsriktig mat kan det mycket väl vara så att det kommer fram som klagomål på den mat som finns. Hur kan denna kompentens kanaliseras så att den kommer barnen i skolan och på fritids till del? Hur kan den underlätta för människor som arbetar i skolans värld? Och dessutom: skola och fritids har ju inte som mål bara att samverka i demokratiska former, utan också att vara i kontakt med omvärlden runtomkring. Vilken är den kortaste vägen ut till näringsliv och föreningsliv, om inte via föräldrar?

Men vem är jag egentligen? Jo, till exempel: Jag heter Lisa och jag talar och skriver gärna om samverkan mellan föräldrar och skolvärlden. Jag gör det för att jag i forskning hittar resultat som säger att en god samverkan kan leda till minde mobbing, större trivsel och bättre skolresultat. Jag är av den åsikten att föräldrar och skolvärlden har ett gemensamt ansvar för denna samverkan. På de sätt jag kan vill jag locka föräldrar att ta det ansvaret, för den personliga relationen i mötet med personal på skola och fritidshem, på det sätt som är möjligt just för den enskilda föräldern. Jag vill också berätta för föräldrar att det faktiskt gör skillnad hur de agerar i skolan, för jag tror inte alla vet det. Detta gör jag på min fritid för att jag tycker att det är viktigt och roligt. Dock är jag inte alltid så säker på vad jag själv säger. Jag ser det som ett utforskande och jag ber er alla om hjälp att komma fram till det som fungerar och pekar framåt.

Vad är basen i samverkan om inte relationen? Hur bygger man en god relation om inte via förtroende? Om både föräldrar och skolvärld initialt skulle ägna oproportionellt mycket tid åt att inleda och utveckla goda relationer och bygga ömsesidigt förtroende, är jag övertygad om att man tjänar in den tiden många gånger om i längden. En del saker är små men viktiga: att lära sig namn, att säga hej, att titta i ögonen och le, att stanna en minut och nyfiket fråga och berätta om varandra. Man behöver inte vara privat, men man behöver vara personlig. Annat har med kommunikation och transparens i verksamheten att göra: om jag är orolig och undrar – kan jag då få raka och öppna svar om hur läget är? Vad förväntar sig skola och fritids av mig som förälder? Vad kan jag själv förvänta mig?

Så som jag på olika sätt kan berätta om mig själv här ovan, och därigenom skapa grader av kontakt och förtroende, kan också pedagoger, föräldrar och skolan som helhet arbeta för att skapa en bild med djup och nyanser som gynnar relationen, som gynnar förtroendet, som gynnar samverkan, som gynnar verksamheten, som gynnar barnet. För att vi vill gynna barnet – det tror jag vi alla är överens om.

Hur tror ni att vi gynnar barnet bäst?

Lisa Carr
http://framvuxna.wordpress.com/

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Hej Lisa! Vilket fint inlägg och utomordentliga frågor. Jag kan inte svara för alla men har en bakgrund som ”förälder” till barn i barnomsorgen i ca 13 år, sedemera som, först dagmamma med en otroligt nära kontakt med föräldrarna, och efter genomgången utbildning, fritidspedagog i många år. Som du förstår är det länge sedan mina barn var beroende av barnomsorg, men nu är det istället mina barnbarn.
    Det jag säkert vet är precis som du så klokt påpekade är att relationerna till föräldrarna direkt går att ”avläsa” i mötet med barnen. I deras sätt att knyta an, att lita på och ”få ut” så mycket som möjligt av det goda som barnomsorgen kan erbjuda. Jag kan säga att jag ”lärde mig” vilket bemötande som blockerar relationer och de som öppnar för goda relationer mycket under min tid som ”förälder” i barnomsorgen. Hur vill du själv bli bemött och inkluderad? Just på det viset är det troligen för de flesta.
    Jag tror att jag som förälder generellt mår bäst av att tryggt kunna lämna mina barn, vetandes att i barnomsorgen ser alla och tycker om och konkret bryr sig om just mitt barn. Mitt barn är inte ett generellt barn, det är det viktigaste i mitt liv och jag MÅSTE veta att barnet har det bra för att må bra själv.
    Det som händer under dagen är av” underordnad” natur. Bra dock att veta för att själv kunna komplettera men framför allt så ska det hända något så att mitt barn längtar dit!!
    Som jag ser det har det varit vid ytterligt få tillfällen som föräldrar engagerat sig konkret i verksamheten. Det har alltid varit öppet och alltid välkommet men inget som byggt verksamheten. Däremot har vetskapen om en verksamhet som gör föräldrarna trygga gjort att man själv varit nöjd som pedagog.
    Tyvärr under de senaste åren har inte den nöjdheten infunnit sig utan istället har en frustration över hur tungrott och MYCKET allt har blivit tagit över. Denna frustration fick mig att ge upp jobbet.
    Den frustrationen hade inget direkt med föräldrarnas roll att göra utan andra sänkande faktorer.
    Dock kan jag fråga mig varför man som förälder inte protesterar mer. Om man vet att barnet är inskrivet på ett fritids med säg 67 barn på 3 pedagoger, ingen ovanlighet , varför samlar man inte ”brukarnas” röster och gör gemensam sak gentemot kommunens ”regering”?
    Det är nog den enda möjligheten för vi pedagoger har stångat oss blodiga för det vi tror är bra barnomsorg. Ändå blir det bara värre!
    Senaste kommentaren var socialdemokraterna som ville satsa på fritids (troligen valfläsk) för att det verkar vara så populärt??? Vilken planet kommer dom ifrån???Fritids är precis som förskolan barnomsorg med pedagogiskt innehåll. Det kan vara en miljö där informellt lärande och stimulerande verksamhet pågår men det kan också vara en miljö som gränsar till barnmisshandel.
    Tillsammans skulle vi kanske kunna bli en maktfaktor.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*