När utveckling gör ont

Vi vill så gärna att skolutveckling ska vara roligt. Men utveckling kräver många gånger motstånd. Motstånd kan vara svårt. Friktionen skaver. Helst av allt vill vi bli bekräftade. Att vi gör rätt. 
Vi vill gå på fortbildning och läsa böcker som ger oss direkta och konkreta exempel på saker att göra. 

Det vi skyr mest är att kritiskt dyka ner bland våra mest rotade pedagogiska känslor och uppfattningar. De som definierar vårt yrkesverksamma jag. Det fundament vi står på vill ingen karva i. 

Vad gäller fritidshemmet finns en rad föreställningar om hur det ska organiseras. Hur vi ska utvecklas. I vår egen pedagogiska kärna samt i relation till skolan, hemmet eller barnets samtid. 
Fritidshemmet är en rörlig verksamhet som är van att anpassa sig till behov. Mänskliga behov. Barnets. 

Denna anpassning kan ha spelat roll i samordningen med skolan. En samordning som ville pedagogik men så ofta slutar i logistisk. Kanske spelar den vanan att anpassa sig en stor roll i samverkan med skolan idag. Eller i vårt fackliga arbete. 

Jag har en ganska tydlig bild åt vilket håll jag vill att fritidshemmet och skolan ska gå. Jag pratar med läroplanen om komplementet till undervisningen och känner att vi är överens. Vi tar en kopp kaffe över de pedagogiska synsätten som ska mötas i bästa samförstånd. 

Även min utveckling kräver motstånd. Ibland leder motstånd till nya insikter. Andra gånger till en djupare övertygelse om att jag inte är ute och cyklar. 

Många fritidspedagoger jag möter eller får mail av uttrycker två saker. Tydligt. 
1. Att jag synliggör yrkesrollen OCH den problematik som omger den. 
2. Att deras rektor borde lyssna/läsa det här. 

Den förändring som krävs, enligt mitt sätt omsätta läroplanens ord till handling, kräver organisatoriska förändringar på många håll. Därför har rektor som leder och fördelar arbete och ansvar en nyckelroll. 

Senast i december uppmärksammade tidningen Chef&Ledarskap skolledares roll. Rektor är enligt uppdrag den pedagogiska ledaren för fritidshemmet. Ansvarig för hur man organiserar arbetet. Skolinspektionen har konstaterat att många rektorer måste bli mer förtrogen med fritidshemmets uppdrag och verksamhet. 

Att som skolledare utveckla fritids verksamhet är ett tuffare jobb än att inspireras av workshops och pyssel i pastell. Det är mer än att ha facit längst bak i boken. Det är skrubbsår på knäna för den som på allvar vill ha ett fritidshem som tillfullo implementerar läroplanen. Där fritids verksamhet har bra förutsättningar. Där fritids kompletterar utbildningen med fritidspedagogik. Där de pedagogiska synsätten möts likvärdigt med barnet och lärandet i fokus. Där fritidspedagogens huvudsakliga uppgift finns i läroplanens kap 1 och 2. Där tid getts för att implementera och diskutera uppdraget.  

Det finns olika typer av fortbildning. 
Fortbildning som i några snabba och lätt omsättningsbara tips. Fokus på FORT. Snabbt. 

Sen finns fortbildning som ger FORTsatt bildning. Vidare kunskap. Fakta. Information. Infallsvinklar. Där finns kanske inga snabba quickfix. 

Andreas Nyberg talar om den Pedagogiska Prosan. Nyberg skriver om vackra ord i fritidshemsutvecklingen men menar också att vi irrat bort oss på för snåla och snäva stigar. 

När utveckling gör ont har vi större ansvar att ta reda på varför. 

Det GÖR ont när knoppar brister. 
Det får vi hantera. Eller sluta odla blommor. 

FacebookTwitterWhatsAppEmail

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*