Fritidspedagogerna – en outnyttjad resurs

Matilda Åhall är högstadieläraren som för någon vecka sedan initierade ”Fritidspedagogernas vecka” på Facebook.
Idag skriver Matilda på fritidspedagogik.se om varför hon vill lyfta fritidspedagogiken och situationen som nyligen (och årligen) uppmärksammas med de växande barngrupperna.

Precis som Eva-Lise Sirén, har jag just börjat förstå hur illa det ligger till för fritidspedagogiken. Efter att ha läst hennes artikel om de stora barngrupperna på fritids så tänkte jag, BRA! och gick glatt in för att skriva en liten kommentar om att det är välkommet att facket äntligen lyfter in fritidspedagogiken i vårens skoldebatt. Men min glada kommentar fastnade i halsen när jag läste vad andra skrivit under artikeln. Istället för glada tillrop så såg jag en stor trötthet på gränsen till hopplöshet.

Det gick upp för mig hur ledsna och trötta mina fritidspedagogvänner är. Jag hade inte riktigt fattat det, förlåt.

Statistiken kring försämringarna på fritids är deprimerande. Personalen är oroad för barnens säkerhet. Verksamheten reduceras allt som oftast till pusslande med scheman och barnpassning. Botten är nådd men i media och politik är det knäpptyst.

Politiken då? Jan Björklund är bekymrad över de låga kunskapsresultaten i svensk skola. Hans lösning är hårdare kontroll lägre ner i åldrarna. Problemet är bara att Björklund inte läst sin forskning särskilt väl. Kontroll och betyg leder inte i sig själva till högre måluppfyllelse. Det är annat som måste till.
Barn- och Elevombudsmannen (BEO) å sin sida är bekymrad över elevernas hälsa. Mobbning och otillräcklig hjälp till de som behöver leder till anmälningar, stämningar och skadestånd. Problemet är bara att anmälningar, stämningar och skadestånd inte i sig själva leder till förbättrad arbetsmiljö för eleverna. Det är något annat som måste till.
Sedan kommer skolinspektionen på besök och letar fel och brister som genast måste åtgärdas. Problemet är att kritik inte i sig själv leder till förbättringar. Det är något annat som måste till.

Detta andra, själva lösningen, sitter bland annat fritidspedagogerna på. För det är inte bara en ensam yrkesgrupp som kan lösa den svenska skolans problem. Skolinspektionens skolledare, Björklunds lärare, och  BEOs antimobbningsarbete räcker inte ända fram. Det har vi redan sett. För att en verklig förändring ska ske måste alla yrkesgrupper i skolan få möjlighet att utöva sin profession under goda förutsättningar.

Den mediala, fackliga och politiska tystnaden kring fritidspedagogiken är total. Den enda slutsats jag kan dra av det är att människorna i maktposition inte förstått att just fritidspedagogerna är en av nyckelaktörerna för en skola som lever upp till Lgr11 och når fina resultat i PISA. De är en outnyttjad resurs och det är ett väldigt slöseri att den inte används.

Fritidspedagogernas traditionella arbetsplatser behöver synligöras i debatten om barns och elevers hälsa och lärande. Men Fritidspedagogiken behövs även i andra delar av skolan. Kunskaper om estetiska och formativa lärprocesser, handens lärande och en helhetssyn på eleven är några av de saker som skolan idag lider brist på och där fritidspedagogerna har sitt kompetensområde.

Den förenklade synen på fritidspedagogerna som en mellanakt i barnens liv mellan hemmet och skolan behöver ersättas med en syn på fritidspedagogerna som nyckel till svensk skolas framgång.

Matilda Åhall
Högstadielärare
2013-04-07

FacebookTwitterWhatsAppEmail

7 kommentarer

  1. Min kommentar e redan skriven. Men kan sägas hur många ggr som helst. TACK för ditt stöd. Värmer ett fritidspedagogshjärta.

  2. Tack!
    Outnyttjade var kanske inte det rätta ordet om fritidspedagogerna. Däremot missbrukade och pådyvlade roller som rimmar illa med allt vi lärt oss och all forskning om hur barn lär sig, vad de behöver för att utvecklas på ett sunt sätt.
    Igår kom larmrapporter som visar att Sverige är det land i Europa där flest barn tar sitt eget liv.
    Som jag skrivit tidigare hålls många barns sunda reaktioner på sin tillvaro tillbaka med hjälp av antidepressiva medel och amfetamin. Dessa droger måste till för att de ska kunna vara i skolan!
    Diagnoser som ADHD, mm duggar tätare än resurser över vår barnomsorg och skola.
    Små barn, ibland inte mer än 1,5 år är i barngrupper i 40 timmar/ vecka.
    Vuxna i barns närhet är för få och har för stort uppdrag. Nää, det är ingen skön bild.
    Hoppas sååå på detta upprop. Kanske, kanske håller Moder Svea på att vakna, stirrar sig yrvaket omkring och säger:” Var det så jäävligt i barnomsorgen? Det hade jag ingen aaaaaning om.”
    För att travestera på Hasse och Tage.

  3. Säger som de övriga! Ett stort tack för ditt stöd och din unika bredd på kunskapssyn och förståelse för vår yrkesgrupp! Din text är bara den ett rejält lyft! Hoppas du kan sprida den vidare!

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*