Kommentar till riksdagsbeslutet

I går klubbade riksdagen genom ett av årets självklaraste beslut. Utbildningsutskottet förslag om att fritidspedagoger utbildade före 2001 ska återfå behörigheten att ansvara för fritidshemmens verksamhet antogs. Ett principiellt viktigt ställningstagande som stärker yrkesrollen och ger tillbaka lite av det värde som utbildningen dränerades helt på genom tidigare beslut. Då kom fritidspedagogen att räknas som outbildad trots högskoleutbildning och mångårig erfarenhet.

Gott så långt, men i ett större perspektiv var det kanske ännu viktigare för fritidshemmen och fritidspedagogiken att riksdagen samtidigt gav regeringen i uppdrag att utreda hur fler lärargrupper kan legitimeras, däribland fritidspedagoger. Det är hög tid att denna punkt åter lyfts upp på agendan. Likt en väl förborgad hemlighet har vetskapen om fritidshemmens och fritidspedagogernas viktiga roll för barns utveckling och lärande undanhållits skoldebatten.

Förminskanden med lågvattenmärken som att ”om vi inte sätter upp gränser för vem som är lärare och inte lärare, urholkar vi den här reformens status” har satt tonen och bidragit till att marginaliseringen och utarmningen av fritidshemmen fortsatt. Denna ansvarslösa politik har orsakat en situation som redan är akut och stadigt förvärras.

Jag är ledsen, men urholkningen av statusen är ett faktum. Just högskoleutbildad pedagogisk personal på fritidshem var inte en i pärlbandet av anledningar som tvingat skolreformen till kraftig reträtt, tvärt om. Bristerna på fritidshemmen misstänks påverka skolresultaten negativt. För att återupprätta statusen måste däremot beslut i fortsättningen bygga på kunskap och erfarenhet. I det bygget är fritidshemmen en av grundstenarna och detta är varför.

Statliga utredningar har sedan länge förstått vinsterna med yrkesroller i samverkan. Därav läroplanens formulering om ett ”ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande”. Vinster som egentligen insågs redan 1887, när den första arbetsstugan öppnades. Skolverk och Skolinspektion har påtalat detta vid upprepade tillfällen (samt andra samhällsvinster). Stockholms stads jämförande studie av grundskolor bekräftade att samverkan med fritidshem och fritidspedagoger i egen roll i skolundervisning var främsta faktorn till skolframgång. Största hindret var att samverkan inte fungerade jämställt.

Det kan kanske hänga ihop med att då man t.ex tittar på de positiva påverkansfaktorer på elevers studieprestationer John Hattie presenterar i sin studie ”Visible learning”, återfinns mycket som är fundamentalt i fritidspedagogiken och för fritidshemmens verksamhet. Bara några exempel. Pedagogisk heldagsomsorg, förtroendefulla positiva mellanmänskliga relationer, socialt stöd, kamratpåverkan, lärande i grupp, sociala förmågor, social kompetens, undervisning av kreativa förmågor, lekprogram, m.m. Inte minst, ingen ängslan för bedömning.

Entreprenöriellt lärande, EUs 8 nyckelkompetenser och 21 century skills är natruliga inslag i fritidspedagogikens metoder. När Skolverket utreder vad som förebygger mobbning bäst pekar man på relationsfrämjande aktiviteter som skapar närhet och gemenskap mellan elever. Lektioner i dilemmat kan tvärt om öka förekomsten av mobbning.

Fritidspedagogiken arbetar med informellt, situationsstyrt och kollaborativt lärande. Praktiskt och socialt. Fritidspedagoger utvecklar rastverksamheter.

Bara en skolpolitik på väldigt tunn is skulle ignorera detta och motsätta sig den unika möjligheten att kombinera det bästa från det formella och informella lärandets världar. Det är inte allt för långsökt att anta att reformens misslyckande att vända skolresultaten delvis kan hänga samman med att detta slarvats bort. Vägen till en hel skola är mer komplicerad.

Nu finns det, som tur är, alternativ som har förmåga att se detta ur ett helhetsperspektiv, bortom strikt skolämnesuppdelning.

Den första ansatsen mot en legitimation för fritidspedagogik togs igår. Det finns redan nu majoritet i riksdagen att ta steget fullt ut. Det är sorgligt och besynnerligt att det fortfarande kan existera ett bakåtsträvande motstånd. Det finns inga skäl att tveka längre.

Förhoppningen nu är att en legitimation i fritidspedagogik inte isoleras till endast fritidshemmet, utan också självklart säkerställer fritidspedagogens plats under hela skoldagen. Då kan de största fördelarna av olika pedagogiska perspektiv skördas. Låt läraren med inriktning mot fritidshem få fokusera på sitt huvuduppdrag, att vara lärare i fritidspedagogik. En fritidspedagog.

Det är just vad all kunskap och beprövad erfarenhet säger.

FacebookTwitterWhatsAppEmail
Om Micke Andersson 37 Artiklar
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

1 kommentar

  1. Håller med ditt fullo i detta kloka inlägg. Vi ger dessutom eleverna olika begrepp i praktiken som de behöver för att hänga med i klassrumssituationer. Vi har kunskap om hur elever kan utveckla sina egna lärprocesser. Men vi måste få mindre barn grupper för att varje barn ska få blomma.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*