En nystart är en möjlighet att göra något annorlunda

Åtminstone jag brukar kliva in på jobbet efter sommaren fylld av ambition att förbättra och kanske förändra. I slutändan brukar ambitionen spädas i vardagens våg som framåt oktober sköljer in likt tidvattnet. Det vi skrev, tänkte och byggde blir till korn av sand i ett hav som slukat bättre idéer förr. Ett gruskorn, ett tankefoster, som vi sedan aldrig mer får fatt igen.

Jag ska inte skriva om en ny paradigm, en vår eller ett lyft. Men jag tror att vi måste hitta ett sätt att förankra, underbygga och implementera förändring varaktigt över tid. Man bygger inte slott i sanden om man har för avsikt att det ska stå kvar.

Vad gäller fritidshemmet måste vi hitta en bredare front som samarbetar över gränser. Många driver utveckling lokalt som båtar på ett guppande hav. De är positiva förebilder och de behövs! Förändring börjar ofta i något litet. Men ännu har vi inte lyckats samordna oss och mötas brett för att bygga något mer. En plattform. Men vad är det vi behöver göra och vilka gränser eller hinder finns det som vi måste övervinna?

Jag anser att det vi måste göra är att fokusera på kvalitet. När vi utvecklar ett bra kvalitetsarbete kommer det att skingra dimman för andra delar av verksamheten som vi brottas med; samverkan med skolan, att ”synliggöra verksamheten” samt väcka politikers intresse för att satsa mer på fritids. Fokus på kvalitet är nyckeln som öppnar flest dörrar. Ett bra kvalitetsarbete utvecklar! Det hjälper oss att sätta ord på verksamheten, dess resultat och behov. Att utveckla arbetet med kvalitet över tid är den enda vägen framåt för kollektivet.

Vi har lyft frågor de senaste tre åren. Vi har inte rest lika många svar. Mest samlad kraft fanns när besvikelsen mot politik och fackförbund var som starkast. Grupper fungerar så. Samhörighet krävs när det ”yttre hotet” är starkt. Idag står vi vid en punkt där många fallit bort från sociala forum på nätet. Några driver på med samma ilska. Många har gått över till verksamhetstips av olika slag. Rastaktivisterna dominerar både i antal medlemmar och vad gäller frekvens på diskussionen. Inget av det är naturligtvis fel. Men jag saknar den gemensamma språngbrädan för kollektiv, bred utveckling. Pyssel, rastverksamhet och IKT är grenar på fritidspedagogikens träd. Med hur vårdar vi den stam som bär upp dessa grenar? En stam som kräver mer professionell vård än vad vi givit.

Yrket fritidspedagog är idag, vill jag påstå, ett möte mellan akademien och ett praktikerområde. Det finns en lång tradition som påverkar dagens syn- och arbetssätt rörande fritidshemmen. Det finns också en ökad akademisering av yrket sett till utbildningens historik. Detta möte tror jag alla har upplevt som nyutbildad fritidshemsakademiker. Hur yrkesrollen konstitueras till något mer inom praktikerområdet än det akademiska. Hur didaktiska frågor ersätts av praktiska. Hur verksamhetsidé trängs undan av aktivitetstanken.

Vill vi vårda den stam som bär upp de olika grenar vi värnar om måste vi börja prata om kvalitet från grunden. Ta tillvara på den forskning som finns; gjord på/om fritidshem eller annan relevant och tillämpningsbar forskning. Många har väntat på allmänna råd som ett barn väntar på julafton. Men säg mig; var det rimligt det du önskade och blev du nöjd över vad du fick? Allmänna råd är bra men ingen frälsare. Ingen quickfix.

Hej Lärarförbundet och andra fritidspedagogiska etablissemang! Ska vi enas om att vi behöver en bredare överenskommelse eller agenda för framtiden? Håller ni med om att kvalitet måste vara ledordet?

Ring mig. Vi hörs.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*