Om yrkesspråk

”När ett barn avfärdas som uppkäftig har den vuxne slut på argument”, så sammanfattades ett samtal mellan mig och ett barn som inte kom överens med sin klasslärare. Och så vill jag sammanfattningsvis inleda denna text.
Fritidshemmets personal har av tradition gärna fjärmat sig från att bedöma barn, och än mindre deras prestationer.
I vår yrkesroll har vi snarare valt att fokusera på utvecklingsprocesser vilka vi försökt förhålla oss formativt till -resan har varit målet för fritidshemmet, för att fånga vår självbild med en klyscha.
Skolans betyg och bedömningsmatriser har aldrig känts fria nog för fritidshemmets pedagogiska ambitioner, och de flesta av oss bär i vår yrkesstolthet att på fritidshemmet låta barn vara befriade från krav på bedömningar, betyg och kategoriseringar.
Men trots vår höga svansföring vad det gäller att främst bedöma verksamheten faller vi gång på gång in i att bedöma barn.
Inte på sakliga grunder (skolans omdömen vilar trots allt på att mätas utifrån uppsatta kunskapsmål) utan på godtyckliga antaganden.

Helt utan kriterier anser vi oss kunna bedöma barn genom begrepp som ‘kaxig’, ‘ledare’, ‘negativ’, ‘otrevlig’ -eller även i positiva ordalag som ‘fin barngrupp’, ‘artig’ eller liknande.
Bekymret med dessa omdömen är inte bara att de förflyttar ansvaret över till barnet själv eller att de är summativa i sin slutgiltighet. Eller att de är kategoriska och nedvärderande mot barnet.
Det stora bekymret är att vi i vårt arbete gör bedömningar som totalt brister i reliabilitet och således nedvärderar såväl barn som vår egen profession, och därmed sätter fritidspedagogikens existensberättigande på spel.

För att en bedömning ska fylla något syfte måste vi ha satt upp gemensamma kriterier som ska uppfyllas och kan inte vila på en privat åsikt om ett barn.
Reliabiliteten i bedömningen är avhängig att resultatet är det samma oavsett vem som mäter. Och det kan ju knappast vara fallet med de ord vi kastar omkring oss rörande barns person. ‘Artig’ för dig är ‘inställsam’ för din kollega. ‘Kaxig’ för mig är ‘självständig’ för dig. Och så vidare.
I brist på ett professionellt yrkesspråk tar vi till amatörmässiga begrepp som saknar förankring i såväl vår egen utbildning som i styrdokument.

Och nej, det är inte så märkligt att vi gör privata bedömningar av barns beteenden.
Det är inte ovanligt alls att vi trillar ur ramen för vår yrkesroll när vi känner oss utmanade av barn. Och där hamnar vi i en ond cirkel -med bristande yrkesspråk uttrycker vi oss mer personligt, och ju mer personligt vi uttrycker oss desto mer personligt kommer vi att uppleva utmaningarna, och ju personligare upplevelse desto personligare kommer vi uttrycka oss. Längre och längre glider vi från professionen. Och ju längre från professionen desto svårare att hantera uppkommen situation.

Fritidspedagogen har länge ansett sig sakna den status yrket förtjänar.
Men jag vill sticka ut hakan och hävda att den status vi saknar är den profession vi överger genom att använda oss av godtyckliga bedömningar och avsaknad av ett medvetet yrkesspråk.
Så länge vi förhåller oss till barn som om vi vore föräldrar i affekt kommer vår pedagogiska status devalveras och fritidshemmet endast bli förvaring åt barn med förvärvsarbetande vårdnadshavare -utan pedagogiska ambitioner.

Jag utmanar vårt yrke:
-Sätt er ner och reflektera över vilka ord ni använder för att bedöma barn.
-Syftar orden framåt?
-Vilka kriterier har ni satt upp för bedömningen?
-Är bedömningarna förankrade i läroplan och andra styrdokument?
Är det vårt uppdrag att summativt avfärda ett barn som ‘kaxig’ eller bör vi fundera på vilka omständigheter som påverkar barnet, och reflektera kring varför vi uppfattar barnet som vi gör?
Bör vi fundera på hur vi formativt kan stötta barnet i sin utveckling och i sin socialisation med övrig barngrupp och personal?

För yrkets skull och för barnets skull är det dags att fritidspedagogen talar på pedagogers vis.

”När ett barn avfärdas som uppkäftig har den vuxne slut på argument.”
När ett barn bedöms amatörmässigt har pedagogen slut på profession.

Banksy

Banksy

FacebookTwitterWhatsAppEmail

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*