En stam. Hundra grenar.

Vi var aldrig så enade som när det yttre hotet var som störst. När politiska reformer hotade vår existens och ilskan ven mot fackförbund och politik. Då kände vi oss enade som yrkeskår och Facebook blev en viktig arena. Idag föreligger inte samma yttre hot och diskussionen har så smått glidit över till fritidspedagogiska frågor. Där blir vi splittrade. Jag förespråkar själv en mer ”akademisk” ingång i diskursen medan en snabb analys av debatten visar på en mer praktikerrelaterad diskurs. ”Tips på tema?”, ”vilken färg ska man använda på asfalt”, ”tips på leklådor?” Osv.

Den diskursen är inte fel. Att utbyta konkreta tips är en fin möjlighet som berikat många fritidshem. Men ur mitt perspektiv måste vi också på bred front utveckla den pedagogiska och didaktiska diskussionen. Efter min förra text ”En akademisk ballong i arbetarhand” som just förespråkar en akademisk diskurs fick jag dock höra att ”fritidspedagogik.se är ett hot mot professionen”.

Jag har aldrig hävdat att vi står med sanningen i handen. Men vi strävar efter att skapa en konstruktiv debatt kring fritidspedagogiken och yrkesrollen. Samtidigt som någon tycker att en text är ”dålig från början till slut” så tycker en disputerad doktor i pedagogik att fritidspedagogik.se är ”det bästa som hänt fritidspedagogiken på 20 år”. Vi behöver dessa motsättningar för att få en konstruktiv diskussion. Ryggdunkandet är trevligt men föga utvecklande. Lika tröstlös är är den ospecificerade kritik som kom oss till mötes.

Den praktiskt relaterade diskursen må göda den aktivitetsburna idéen om fritidshemmet som meningsfullt när barn får arbeta med estetiska och praktiska processer. Jag ser det som en gren som bärs upp av en större stam bestående av en kunskapsbas, forskning, läroplan samt pedagogiska idéer och didaktiska frågor.
IKT, estetik, rastverksamhet, leklådor, pyssel, skapande och rörelse är alla grenar från denna stam. Grenar som ska få sin kraft och tanke ur stammen. Min analys av rådande diskurs är vi är allt för många som sitter i trädet på en gren och letar efter stammen. Långt där nere finns rötterna som påverkar diskurs och praktik utan att vi riktigt vet varför. Är fritidshemmet en modern arbetsstuga dit barnen kommer för att aktiveras? Vad är den pedagogiska stammen byggd av 2014?

Flera forskare har påpekat att ett av fritidspedagogens svårigheter är att avgränsa verksamhetsområdet. Ord som ”flexibilitet” har präglat synen på den moderna fritidspedagogen, den som lojalt kompletterar skolans hela rymd för att sedan kliva in på fritidshemmet och bedriva aktiviteter. ”Aktivitet”. Ett ord som nästan blivit synonymt med fritidshem. En eller hundra aktiviteter kan aldrig beskriva fritidshemspedagogikens kärna. Den är större.

Praktikerdiskursen finns och ska få finnas. Men i ett professionellt fritidshem börjar diskussionen på ett akademisk-teoretisk plan. En implementerad läroplan. En synliggjord kunskaps- och kompetensbas. En dialog om verksamhetsfältet. Ett kvalitetsarbete som strävar efter att säkra de egna pedagogiska processerna.

Som jag ser det är kvalitet och fritidspedagogens yrkesroll de två viktigaste frågorna just nu. Vad är kvalitet i fritidshem och hur når vi dit? Vad är en professionell fritidspedagog?

Allt för många möjligheter till pedagogiskt utvecklingsarbete slutar i en diskussion om hur strukturen är ett hinder. För många barn, för dåliga lokaler, ointresserad ledning, outbildad personal. Det vi inte omedelbart kan påverka strukturellt är inte värt att lägga dyrbar planeringstid på. Det påverkar vi bäst över tid genom att fokusera på kvalitet.

Som jag ser det är kvalitet och fritidspedagogens yrkesroll de två viktigaste frågorna just nu. Vad är kvalitet i fritidshem och hur når vi dit? Vad är en professionell fritidspedagog? Var finns verksamhetsfältet och hur ska fritidspedagogikens unika kompetens komma till sin rätt?

Idag talar både politiker och skolledare i termer om hur fritidshemmet eller fritidspedagogen ”ska användas”. Dvs som om fritidspedagogen eller fritidshemmet var en allmän resurs som kan användas till ”extra händer” i klassrum eller som läxläsningsstudio under eftermiddagar. Och jag hävdar att praktikerdiskursen bidragit till denna inställning.

Jag lyfter frågan igen: hur konstitueras fritidspedagogen in i sin egen verksamhet?

Stammen; fritidspedagogens utbildning (kunskapsbas), forskning, studier, läroplan samt pedagogiska idéer och didaktiska frågor.

Grenar: IKT, rastverksamhet, skapande, musik, teater, pyssel, idrott osv.

Låt oss sköta den stam som bär upp grenarna. Det gynnar både akademi och praktik.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*