In memoriam

Av – Andréas Nyberg

Så där ja. Då var elimineringen av fritidshemmet fullbordad. Minsta uns av fritidspedagogik har effektivt vittrat bort.

Det har varit en ganska långdragen process att bli av med en världsunik verksamhet men politiskt enögdhet (med ytterst få undantag) och med Lärarförbundets hjälp är målet nu nått. Nu slipper såväl fackombud som politiker lyssna till martyrernas gnäll från skolbarnomsorgen.

Efter en effektiv men utdragen utarmningsprocess kan nu major Björklund rista in ytterligare ett streck i sitt skolpolitiska gevär.

Men det var aldrig tal om någon som helst integration. Istället kom skolan att råda som norm för fritidshemmet vilket ständigt tilldelades tröstpris vad det gällde personal, lokaler och pedagogiskt utrymme.

Tidigare försök att nedmontera fritidshemmet har inbegripit ett samboskap med grundskolan. Fritidshemmets verksamhet skulle ”integreras” med skolans, som det så vackert lät. Men det var aldrig tal om någon som helst integration. Istället kom skolan att råda som norm för fritidshemmet vilket ständigt tilldelades tröstpris vad det gällde personal, lokaler och pedagogiskt utrymme. Fritidshemmets personal fick, trots gles täthet, fylla upp de ekonomiska hål som skolans budget hade.

Nästa steg var Lärarförbundets exkludering av fritidspedagogen i det fackliga arbetet. Lärarförbundet förde en aktiv kamp för alla yrkeskategorier utom just fritidspedagogen. De lyckades lobba in förskolans verksamhet i maktens korridorer genom en skolifieringsprocess.

Fritidshemmet lyste dock med sin frånvaro i fackets jobb, men istället för att erkänna sitt misslyckande valde man postkatastrofalt att eliminera fritidspedagogen med ett så enkelt trick som en namnbyte till lärare. En uddlös version att den strategi man valt för förskolan.

På detta sätt skulle man alltså hävda att allt arbete som facket bedrev även inkluderade fritidspedagogen. Något som förstås aldrig blev någon sanning. Snarare kom fritidspedagogen helt ur fokus och ingen vet vem facket pratar om i sina kampanjer.

Såväl media som de egna medlemmarna och politiken tolkar ”lärare” som just ”lärare”. Pedagog vill ju ingen vara, det visade Lärarförbundets tidigare försök att få alla att kalla sig pedagoger. Så de återgick istället till att försöka få alla att kalla sig lärare.

Några år senare lanseras den slugiltiga dödsstöten för fritidshemmet -lärarlegitimationen.

Nu dyker en ny utbildningssyn upp på den politiska scenen genom Jan Björklund som går till val på att stoppa flumskolan. Fritidshemmet undviker han i Matrixmanövrar i debatt efter debatt.

Några år senare lanseras den slugiltiga dödsstöten för fritidshemmet -lärarlegitimationen.

Att legitimera läraren är ett extremt dyrt kosmetiskt ingrepp som på intet sätt kommer förändra synen på yrkeskategorin på något djupare plan. Dessa miljarder som satsas på make-up för läraryrket hade förstås gjort sig bättre i form av modernisering av den pedagogiska agendan, eller större personaltäthet eller varför inte högre lön. Men icket. Vi ska sminka läraren till högre ”status”.

Lärarförbundets vilja att få sätta delar av sina medlemmar (lärarna) i sminkösens stol överröstar ambitionen att få med alla medlemmar på tåget. Även här jobbar facket hårt för att få med förskolläraren och glömmer av farten bort fritidspedagogen då denne tas för givet ty denne ”är ju också lärare” -i alla fall ibland.

Införandet av legitimation blir förödande för fritidshemmet. Det behörighetskrav som Lärarförbundet stolt fick igenom betyder i praktiken att vem som helst får jobba på fritids.

Och vilken arbetsgivare kommer kunna motstå att sätta vissa enämneslärare att jobba på fritids? De är behöriga i de båda verksam- heterna och priset går ner.

Ner går också det pedagogiska innehållet i fritidshemmet och där är vi om ett par år.

Ett fritidshem som, slutligen, endast och enbart kommer att handla om förvaring med ickepedagoger som personal. För pedagog vill ju ingen vara.

Panik utbryter och närmast tragikomiska förslag dyker upp bland landets fritidspedagoger. Någon kommer på den besynnerliga PR-kampanjen att kalla sig ”lärare i fritidspedagogik” vilket inte bara är ett syftningsfel av rang utan också är att kasta in handduken för gott.

Andra tänker sig att om vi utbildar oss till en legitimation i vissa ämnen kommer fritidspedagogiken räddas. Logiken skulle vara att mindre jobb på fritids och mer jobb i skolan skulle rädda fritidshemmet. Och det hör ni själva hur det låter.

Nä, tyvärr. Elimineringen är fullbordad. Endast ett mirakel kan rädda oss nu. Dags att kolla platsannonserna kollegor, för på fritids kommer inte fritidspedagogen jobba.

/Andréas Nyberg

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Ja det gäller att försöka hitta ett annat jobb innan 2015. Att Jan Björklund skulle rätta till misstaget verkar inte finnas i hans värld. Skolan och lärarna kommer nog att sakna oss när vi väl inte finns kvar i deras värld längre. Vi är ju den yrkesgrupp som är vikarie både för lärare, assistenter och täcker upp för fritidspedagog-kollegor när dom är borta och vi inte har vikarier.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*