På jakt efter fritidshemmets ryggrad (den förlorade diskursen)

I de senaste årens debatter kring fritidspedagogens yrkesroll, förhållnings- och tankesätt har många människor uttryckt en känsla av att vara provocerade. Allra mest tycks Andreas Nyberg provocera med sin – i botten självkritik – till vår egen yrkesroll. Människor vill gärna lyfta det som är bra och få goda tips som lätt kan omsättas i praktisk handling. Men – att bli ifrågasatt av någon och känna sig provocerad borde leda till frågan: ”Ligger det något i det här?”. Men ofta reagerar vi människor defensivt på kritik.

Vad gäller fritidspedagogen så tror jag att vi kollektivt har en svag ryggrad. Att det är den som egentligen provocerar oss. En kollektiv osäkerhet. Vad är fritidshemmets diskurs? Vad är det som enar oss som yrkeskår?
”Fritids – skolans hjärta” var en populär paroll för något år sedan. Jag tror att vi känner pulsen. Men att vi inte riktigt vet var den kommer ifrån. 

Jag har haft förmånen att träffa många fritidspedagoger de senaste året. Jag söker själv efter yrkesrollens ryggrad och tänker att den finns där ute bland de hundratals fritidspedagoger jag mött. Jag brukar ställa denna fråga på mina föreläsningar: ”Vad är fritidspedagogens kompetens?”. Det ÄR en svårt fråga. De vanligaste svaren jag får är;

”Flexibel”
”Kreativ”
”Lyhörd”

Samma begrepp möter jag ofta i efterfrågade kompetenser i annonser eller i de ansökningar man får in på annonserade tjänster i fritidshemmen. 
”Jag är en positiv och flexibel hen som är lyhörd och kreativ”
Är det den fritidspedagogiska ryggraden? Är det fritidshemmets diskurs? Flexibilitet, kreativitet och lyhördhet?

Nej. Jag tycker inte det. Även om vi är flexibla, lyhörda och kreativa så är det inte ryggraden. Det är en bild vi byggt upp som passar bra in i det sammanhang vi befinner oss i och i relation till skolan. Det är också en vanlig förväntan som vi lever upp till: att vara flexibla, kreativa och lyhörda. 

Jag tittar i mitt examensbevis och hittar inga högskolepoäng i flexibilitet och lyhördhet. Ändå använder vi de orden så ofta när vi beskriver vår yrkesroll. Jag tänker istället att vår ryggrad finns i vår utbildning och i läroplanens första två delar där vi har ett tungt ansvar för demokrati och värdegrund. Demokratiska och värdegrundade förhållningssätt. 

I vår utbildning finns teorier om barns utveckling. Teorier om barns lek och lärande. Där finns sociokulturella och socioekonimiska aspekter av barns uppväxtvillkor. Där finns i många fall också poäng i vetenskaplig grund. Där finns specialpedagogik, didaktik, metodik och psykologi. 

Ändå hävdar vi ”flexibel” och ”lyhörd” som yrkesrollens ryggrad. Ja – vår utbildning tar sig ofta uttryck i form av pedagogisk flexibilitet och en lyhördhet för barnets behov. Men jag tror inte vi ska hävda yrkesrollen som allmänt och generellt ”flexibel”. Det får inte vara diskursen vi enas i. 

Är vi ställaupp-pedagoger eller relationspedagoger? Är vi pysselpedagoger eller lärande- och omsorgspedagoger? Planerar vi mer pysselprojekt eller diskuterar vi de pedagogiska förhållningssätten med grund i vår utbildning och i relation till uppdraget?

Låt oss hävda vår yrkesroll med vår utbildning i fokus och omsättandet av yrkesrollen i relation till uppdraget! Där hittar vi fritidshemmets ryggrad. En kollektiv trygghet som vi alla borde kunna relatera till. Allt börjar med fritidspedagogens utbildning i relation till uppdraget kopplat till den pedagogik vi finner med de didaktiska frågorna kopplat till fritidshemmet – inte i första hand med skolan som referens. När vi så kommer till komplementet av skolans utbildning ska vi kunna härleda det till ovan nämnda tillvägagångssätt. Utbildning – uppdrag – fritidshemmets didaktik och pedagogik. Där är ryggraden.  Omsatt i praktiskt handlande i relation till lokala kontext. 

Med myten om den ”dubbla yrkesrollen” slår vi bollen ur våra egna händer. 

Om jag någon gång söker ett nytt jobb ser min ansökan ut så här:

Hej, jag är en utbildad fritidspedagog som är pedagogiskt flexibel. Dock är jag svårt inflexibel när det gäller arbetsuppgifter som inte ligger i linje med min utbildning och mitt uppdrag i lgr11. Jag arbetar med barns lärande och omsorg i relation till fritidshemmets verksamhetsområde. Jag kallar det ”educare”.  Jag är passivt positiv och aktivt provocerande i förhållande till yrkets utveckling. Ser fram emot att ses på intervju.

PS. Lärarförbundets ”kursplan” för ”de fritidspedagogiska verksamheterna” är för mig ett tydlig tecken på en avsaknad kollektiv diskurs eller ryggrad. Låt ta tillbaka yrkesrollen med denna väg istället -> utbildning -> uppdrag -> (Relaterat till) Fritidshemmets didaktik och pedagogik. DS

FacebookTwitterWhatsAppEmail

3 kommentarer

  1. Att läsa denna text och rannsaka sig själv är nyttigt. Det borde alla inom skola och fritids göra. Både pedagog som arbetsgivare.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*