Krig? Fred? Frihet!

Samverkan. Skola och fritidshem. Ska det vara så svårt? I lärarnas tidning skriver den, för fritidspedagogen , evigt kämpande Stefan Helte åter för att lyfta fritidshemmens politik och situation. Det ska han hyllas för. Men rubriksättningen blir olycklig här. ”Fred” vittnar om ett krig. Mellan skola och fritidshem. Låt mig säga det nu. Det finns inget krig. Det som finns är grundläggande strukturer och normer som är ett direkt hinder för samverkan. Dessa normer och strukturer skapar otydlighet (nåja) och godtycke. 

Jag är helt enig med Finn Calander om att i samverkan skola-fritidshem så måste verksamheterna bli autonoma i relation till varandra. Vara självbestämmande eller oberoende. 

Samverkan. Olika kompetenser som verkar mot gemensam uppgift. 

Vad används gemensam planering till idag? Att planera skolans verksamhet!

Grunden för en god samverkan. Vad är det? Många fritidspedagoger och skolledare svarar: ”gemensam planering”. Precis i samma linje som gamla facklärarförbundet trummade för. Men behövs gemensam planering för verksamheter som borde vara autonoma relativt varandra? Eller borde vi ägna gemensam tid till att informera varandra om respektive verksamhet? Prata om barns lärande och utveckling från våra olika perspektiv. 

Vad används gemensam planering till idag? Att planera skolans verksamhet! Alltså. Det som är gemensamt skolan och fritidshemmet vid sidan samordningen är den obligatoriska skoldagen. Det är en ensidig dialog som gynnar den ena verksamheten och inte heller nödvändigtvis barnet, eleven eller undervisningen. 

Fritidshemmet behöver skolans struktur. Utan samordningen hade yrket varit ”by far” mer sällsynt om ens förekommande. Men fritidshemmet behöver inte skolans kursplaner eller klassrumsundervisning för att fullgöra sitt uppdrag. Skolan borde inte heller behöva fritidshemmets personal för att klara sitt. Sen finns gemensamma uppdrag. I läroplanens två första kapitel. Dessa har inga kurs- eller timplaner med ska inrymmas ändå under skoldagen. 

Nu låter det kanske som att jag förespråkar en intern segregering av verksamheterna. Att det är ett kliv från samverkan. 

Det är det inte. 

Fritidshemmet och skolan kan samverka även om verksamheterna i sig är autonoma. Jag hävdar att samverkan skulle vara bättre så. Men då måste vi tydliggöra ansvarsområden eller verksamhetsfält över dagen för respektive verksamhet. 

Fritidspedagogens spektra är stort och alla kan hitta sin plats. Men vi ska tillhöra fritidshemmet. Då närmar vi oss autonomi.

Jag vill påstå igen att fritidspedagoger ska vara ett eget arbetslag som fördelar sina resurser själva i samverkan med skolan. Och likt skolans ämneslärare har fritidshemmet pedagoger med olika inriktningar och intressen. Några kanske vill och ska jobba mot klasser i projekt. Några kanske ska hålla fritidshemmet öppet hela dagen för praktiska-laborativa möjligheter för eleverna. Kanske fokus på IKT och informationssökande på nätet eller via studiebesök. Några fritidspedagoger kanske ansvara för god och målmedveten rastverksamhet. Någon kanske vill jobba aktivt med demokrati och värdegrund. 

Fritidspedagogens spektra är stort och alla kan hitta sin plats. Men vi ska tillhöra fritidshemmet. Då närmar vi oss autonomi. Att i strukturen tillhöra en klass eller ett arbetslag med lärare kommer att innebära mindre autonomi och skolan som norm. 

Begreppet ”skola” måste få vara större än lärare och klassrum. Skola får gärna samla fler. Just nu är skola ganska synonymt med lärare och klassrumsundervisning. Under skolans paraply kan flera olika och autonoma verksamheter samverka mot det övergripande målet utbildning.  

Med ett autonomt fritidshem i skolan och utan koppel till skolans klassrum kan man också fråga sig varför personalen i fritidshemmet ska behöva ha lärarlegitimation?

Fritidspedagogik.se har mängder av texter som berör området. Använd dem som underlag för diskussion. Eller beställ min bok som berör ämnet. 

Dags att prata allvar på våra arbetsplatser. Med varandra. Med våra rektorer. 

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Jag köper dina idéer och håller till fyllest m om att vi behöver denna debatt.
    Tyvärr ges det sällan utrymme i verksamheten då vi fp allt för ofta är minoriteter,tom i vårt eget fritidshems arbetslag. Allt för få som står upp för att det vi kan har större värde för barnen om det används på ett annat sätt än hjälplärare under skoldagen. Att många fritidshem dessutom styrs av rektorer utan nödvändiga insikter om verksamhetens potential gör inte saken bättre.
    Att våga ta plats trots att man är minoritet är det inte tillräckligt många fritidspedagoger som är bekväma med. Så de som vågar och vill ställa sig på barrikaden och förnya blir allt för sällan lyssnade på.
    Njut livet och lek då ordnar sig resten( norrländskt fritidspedagogmotto)

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*