Fritidshemmets pedagogiska och ekonomiska ledarskap

”Det pedagogiska ledarskapet vid landets fritidshem fungerar uselt. Bland de 28 kommuner som Skolinspektionen granskade förra året klarade sig bara en kommun från föreläggande. /// Motsvarande siffror för åren 2012 och 2011 – när Skolinspektionens regelbundna tillsyn ägde rum i andra kommuner – var ungefär densamma.”

Det pedagogiska ledarskapet i fritidshem får gång på gång kritik i olika granskningar. Kanske är det inte så konstigt. Idag finns ingen obligatorisk del i rektors utbildning som särskilt berör fritidshemmets uppdrag. Inte heller rörande samverkan med skolan. I ett vidare led saknas ofta kunskap även hos huvudman, vilket jag skrivit om tidigare.Med så bristfällig kunskap om uppdraget, pedagogiken och pedagogen blir frågan – vem ska ta ansvar? Vi ser en verksamhet som går på knäna av flera olika skäl. Ledarskapet (eller frånvaron av) är starkt bidragande. Undantag finns, sägs det.

Jag har lyft frågan om återinförandet av ett eget ledarskap för fritidshemmet. Att stärka det befintliga har inte fungerat och jag ser väldigt lite som talar för förändring.

Jag är inte rektor, men undrar;

Hur väger och fördelar man resurser i och mellan två verksamheter med olika styrform och resultatuppföljning?

Bör fritidshemmets och skolans budget separeras?

Bör fritidspedagogens kostnad för enhet delas procentuellt mellan skola/fritidshems budget i relation till procent av tjänst i respektive verksamhet?

Vilka för- och nackdelar kan tänkas finnas och fritidshemmet hade egen pedagogisk ledare med mandat att förhandla för fritidshemmets räkning?

Jag är för samverkan. Jag är för en nära relation mellan skola och fritidshem, men idag är det på många enheter blott en organisatorisk samordning. Det är lönsamt ekonomiskt, logistiskt och schematiskt. Tre grenar som fritidshemmet många gånger är en förlorare i. I samma dränage av verksamheten hittar vi även fritidspedagogens yrkesroll.

”Finns inga pengar”

Att ekonomiska resurser saknas för fritidshemmet är ingen ovanlighet. Utöver personalkostnader är det inte ovanligt att fritidshemmets egen verksamhetsbudget stannar på mellan 150-250 kronor/inskrivet barn. I en genomsnittlig grupp på 40 barn ger det en verksamhetsbudget på ca 8.000:-. ”För personalen är den stora utgiften”.

Låt oss göra ett räkneexempel. Jag har tittat på lite siffror från olika kommuner rörande fritidshemmen. Elevpengen per inskrivet barn varierar men hamnar i snitt på ca 35.000/barn och år. En grupp om 40 barn ger 1,4 miljoner kronor. Av dessa pengar försvinner mellan 10-20% centralt för lokalhyra, städning, vaktmästare etc. Kvar blir strax över en miljon kronor.

En fritidspedagog som tjänar 29.000:-/månad kostar arbetsgivaren ungefär 484364:-/år. Kostnaden för två fritidspedagoger med den lönen blir 968.728:-/år. Kvar finns då runt 30.000 till verksamhetsbudget 750:-/barn och år.

Jag är ingen matematiker och mitt resonemang kan brista. MEN! Denna uträkning förutsätter att fritidspedagogens hela kostnad belastar fritidshemmet. Och precis så ser det ofta ut. Ändå gör många av oss mellan 35-50% av tjänst i skolan. Vilket i min värld borde innebära skolans kostnad. Fritidshemmet är ingen vinnare när skola och fritidhem ska ”ses om en helhet”.

Vi borde se det som två relativt autonoma verksamheter med ömsesidigt uppdrag om samverkan kring elevs lärande och utveckling.

Kära skolledare och rektorer…

Låt oss se detta som ett gemensamt problem. För det är ett problem. Det är problematiskt att vi måste söka ”goda exempel” med ljus och lykta. Ni skolledare och rektorer som läser detta: kommentera gärna texten. Säg att jag har fel, eller vad som är svårt, räkna rätt där jag räknat fel. Eller berätta hur ni faktiskt är ett bevis på motsatsen till denna text. Vi fritidspedagoger kan inte leda fritidshemmen utan mandat. Ni kan inte göra det utan kunskap och/eller resurser. Låt oss bli kloka ihop.

 

FacebookTwitterWhatsAppEmail

3 kommentarer

  1. Hej!
    Jag och en klasskamrat studerar sjätte terminen på grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem på Stockholms universitet och nu under sista terminen håller vi på att skriva examensarbete.Vi skulle vilja ha hjälp från er som arbetar på fritids genom att svara på en enkät som vi kommer att använda i vårt examensarbete. Enkäten handlar om det som vårt examensarbete handlar om, vilket är barngruppers påverkan på yrkesrollen på fritids.

    http://isabellepaulina.surveymesh.se/application/start?id=83fc7991-c36e-441e-90f1-1004a835c9b9

    isabellepaulina.surveymesh.se

    Tack på förhand!
    Vänliga hälsningar
    Paulina Mäkinen och Isabelle Nordström.

  2. Hej Hadar,
    Att du skriver om saker som ligger i tiden behöver jag kanske inte säga, men nu har jag gjort jag det ändå. Jag är på väg att byta jobb (och kommun) och har konstaterat att bristen på det pedagogiska ledarskapet på mitt nuvarande jobb ”tar alla priser”.
    Jag undrar hur det är att vara en skolledare (LEDARE) och veta att det inte går att lyckas leda ihop dessa två verksamheter som skola och fritids utgör. Kanske finns det goda exempel, jag har inte kommit i kontakt med sådana…än. En ledare brinner ju för att vägleda andra… så det måste svida oerhört att se sina medarbetare bli utbrända och verksamheten kört till botten…som sagt finns det säkert undantag… Visst att vi lever i en cynisk värd, visst att jämförelsevis med Afrikas skolor så ligger vi bra till, men ändå…
    Jag kan fortfarande inte förstå hur rektorer och biträdande rektorer kan kallas ledare… Brist på kunskap och engagemang samt intresset riktad mot ekonomiska vinster på bekostnad av medarbetare…hmmmm… jag skulle säga passar bättre en VD eller chef på ett företag. Detta får mig att tänka på en sak jag läste om personer (finns undantag så klart) som siktar mot karriär som chef/VD har vissa problem med EQ – kanske till och med grövre drag som tillskrivs sociopater… så det kanske därför inte går att prata medmänsklighet med dem… (?)
    Ibland önskar jag, för alla barnens skull, så att de slipper trängas i icke anpassade lokaler, i för stora grupper, bli utsatta för irrationellt många möten med andra, för personalens skull – att återge yrkesstoltheten, för allas skull egentligen…för framtiden med ögonen riktade på nuet…önskar jag hitta inre styrka, ta kunskap som sköld och ta lagen i egna händer… Typ som Braveheart: De kan ta våra lokaler men inte vår yrkesfrihet…

    Kanske träffar jag på en riktigt bra skolledare i januari, när jag börjar mitt nya jobb… kanske…

    Annars vem vet…

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*