Inför morgondagen och dagarna

uppdatering: Interpellationsdebatten är satt till 2012-01-24
I morgon fredag tvingas Jan Björklund tydligt ovilligt och besvärat att åter träda bakom podiet i riksdagen för att ge sin muntliga presentation av vilken strategi utbildningsdepartementet har för fritidshem och fritidspedagoger framöver. Betyget från senaste tillfället blir ej godkänt även om det gavs något som kan liknas vid ett svar då ministern lämnade klart besked på åtminstone en punkt.

”Legitimationsverktyget” är inte aktuellt i detta fall. Dock saknas det fortfarande en förankring och anledning till varför inte. Miljöpartiets Jabar Amin tänker åter försöka tvinga fram ett svar. Vi lyssnar spänt men utan några som helst förväntningar.

Vi börjar kunna ana konturerna av hur ministern tänkt sig den framtida skolorganisationen och hur det i denna stympade variant skulle vara direkt kontraproduktivt att legitimera fritidspedagoger, fritidspedagogik eller beskriva fritidshem som en skolform med viktigt samhällsuppdrag. Frågan är om denna oväntade manöver är en fortsättning på Alliansens arbetslinje. Fas 4, tvinga utbildat yrkesfolk från sina arbetsplatser.

Utbildningsministerns sedvanligt nyckfulla och motsägelsefulla utläggningar i frågan inger inget som helst förtroende. Logiken i att alla ska skolas till grundlärare är lika märkligt enkelspårigt i en organisation med komplext uppdrag som om en fotbollsmanager skulle resonera att för att vinna fler matcher måste man göra fler mål och därför ska det bara finnas anfallare i laget.

Målvakter har endast en kompletterande roll, de har visserligen tränat och spelat tillsammans med de andra, men utgör ingen egen lagdel och det finns ingen regelbok speciellt för målvakter. Anfallare är anfallare och målvakter är målvakter. Alla målvakter ska få möjlighet komplettera sin träning så att de också (möjligen kanske) kan få bli anfallare. Målet får stå tomt. Ett lag med denna taktik skulle omedelbart trilla rakt genom seriesystemet och managern ej blivit långvarig på sin post.

Ministerns bisarra dans kring den heta skål julgröt fritidshemmen blivit för honom och mållösheten i frågan om hur kvalitetssäkringen ska se ut i framtiden beror helt enkelt på att det inte finns någon framtid för fritidshemmen i deras politik. Frågan har inte ens diskuterats eller analyserats och skulle förbli som tystnad kring midnatt i husen om inte om hade varit. Låt oss säga det öppet och ärligt hädanefter istället. Ministern får mer än gärna bevisa mig fel i morgon.

Sättet på vilket skollagen tolkas och behörighetsförordningen formad talar sitt entydiga språk. Från och med nu ska det vara skola, lärare och läxor hela dagen. Om tio år bör visionen fullbordats, all annan ”övrigpersonal” ska ha skolats om eller förpassats nedåt och/eller ur organisationen antyder Bertil Östberg. Under denna tid ska fritidspedagogik hanteras likt en smältande snölykta som tynar bort för att slutligen vara borta när det nya ska komma.

Lärare på alla positioner låter möjligen i teorin som en fungerande idé men för alla med minsta erfarenhet av skolans och fritidshemmens uppdrag visar det i praktiken på vilken makalöst naiv lekmannaförsåelse som råder i politikens finaste korridorer. Anfallare på alla positioner gör inte laget slagkraftigare, det utarmar.

Fladdrandet i interpellationsstrålkastaren om hur fritidshem och fritidspedagoger i ena sekunden ”fullt ut” är mycket viktiga, men i nästa finns det inget viktigt samhällsuppdrag eller behov kompletterar bara bilden. Fritidspedagogutbildningen var på väg ur högskolorna och lärarlyften skulle först inte vara öppna för fritidspedagoger. En grundlig utrensning. Något utbildningsministern inte nämner med sitt ”fullt ut” stödjande av yrkesgruppen i medias ljus.

Men att beslutsfattare kan slinka än hit och än dit och till slut ner i diket när uppdraget överstiger kompetensen är inte konstigt. Vad som dock är än mer konstigt är att facken tillåtit sig bli uppbjudna i dansen. Falluckorna i behörighetsförordningen var så iögonfallande uppenbara att alla med minsta läs och slutledningsförmåga fått skrika sig hesa i frustration runt om tigande ”experter” som ska värna arbetstagares intressen innan någon minsta lilla reaktion blev aktuell.

Fortfarande svävar facket runt det målvaktslösa målet med motstridiga svar och handlingar. Som i chatten på förbundets hemsida igår då det påstods att fritidspedagogen får fortsätta som tidigare med samma ansvar… fast utan det FORMELLA ansvaret… Svaret på den givna följdfrågan om vad som är det formella ansvaret var att det innebär ansvar för utformningen, uppföljningen och kvaliteten i den verksamhet som bedrivs. Jaså, kvar bidde en tumme. Samt den kliniska frånvaron av fritidspedagoger i Lärarförbundets viktigaste frågor för 2012.

Runt om velande och i tomteskägget mumlande ministrar och fackförbund, som förunderligt nog för övrigt är de enda som i samstämmig unison kör talar endast om framgångar och eventuella möjligheter, fylkas skarorna på alla nivåer som faktiskt insett att det som hänt här är ett kapitalt misslyckande i ett modernt demokratiskt samhälle. Beslutet borde vara enkelt, är man utbildad för en funktion i en organisation ska man utan tvekan vara den som ansvarar för den.

About Micke Andersson 37 Articles
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

5 Kommentarer

  1. Din text ska delas och spridas. Jag vill läsa fler av dina verk, men helst skulle jag nog slippa… Tveeggat, sa Bill.

    Förväntar mig mycket av morgondagen. Håller tummarna.

  2. Mikael! Vem ska man sätta den här texten framför näsan på för att det ska bli fart på regeringen att göra om och göra rätt? Den som har makt att påverka besluten borde fås att läsa detta och använda sin analysförmåga till att faktiskt förstå vad det i klartext handlar om och ha mod att kräva förändring. Nu. Inte på lång sikt som tydligen är Lärarförbundets strategi. Skitbra skrivet!

  3. Väldigt bra skrivet Mikael! En fråga……sysslar du med musik….som fritidsintresse eller så…..läser in ett visst sådant! 🙂 Som sagt….är det inte dags för ett eget fackligt fritidspedagogförbund? Som det var tidigare…..innan de gick in i Lärarförbundet för att de trodde på större kraft den vägen…..Själv tror jag inte att kraften blir större med andra som norm. (Skolan och lärarna).

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*