Pedagogisk divergens

Jag tror att jag har hittat på begreppet pedagogisk divergens. Jag tycker att det begreppet beskriver vår yrkeskårs särart och förhållningssätt som skiljer oss från skolans lärande, och jag tror att vi måste visa vad som skiljer. Divergens betyder ungefär, matematiskt, att ett gränsvärde saknas. Vanligtvis används begreppet i relation till tänkande. Divergent tänkande söker efter flera lösningar på ett problem. Sir Ken Robinson pratar om divergent tänkande i sin föreläsning changing education paradigms. Man har i tester för divergent tänkande ställt människor ungefär denna fråga: Hur många användningsområden kan du komma på för ett gem?. De flesta kommer på en 10-15 användningsområden. De som är bäst kan komma på flera hundra. De är oftast barn. Om gemet var jättestort kan man göra det till en stol, eller koja. Eller hur? Sätta hjul på den och bygga en bil. Eller klä den i julgranspynt. Det är divergent tänkande. Denna form av tänkande försvinner med åren. Under skolåren. Därför är den fritidspedagogiska divergensen viktig.

Det fackliga arbetet har saknat denna divergens. Motsatsen till divergent tänkande är konvergent tänkande. Konvergent tänkande söker efter ett svar på en fråga. Facket har ställt frågan: Hur ska vi legitimera fritidspedagogen? Och hittat en väg dit. Kursplan. Kanske blir det lösningen, jag vet inte. Planen ska hur som helst skickas till Törnrosdalen där det konvergenta tänkandet råder än mer. Kanske måste konvergent tänkande mötas av detsamma?

Hur som helst känner jag mig orolig över att ett divergent yrke präglas av konvergent tänkande i politik, fack och av yrkesutövare. Skolan som norm, har Andreas Nyberg myntat, och begreppet provocerar många. Men det krävs goda argument för att påvisa motsatsen; att fritidshemmet skulle vara norm, eller att ingen norm råder, alls. Eller att skola och fritids skulle vara ett och samma. Skolans struktur har alltid lutat mer åt den konvergenta hållet. Frågor som kräver ett svar. I viss mån finns det divergenta. Men fritidspedagogen har länge vart bärare av en pedagogisk divergens som präglar hela synsättet. Hela standardiseringprocessen främjar det konvergenta.

Går divergent tänkande och kreativitet hand i hand? De måste inte göra det, men de är sannerligen närmare släkt än det konvergenta tänkandet och kreativiteten. Sir Ken Robinson har definierat kreativitet som ”the process of having original ideas which have value”. Eller denna definition som jag inte vet vem som sagt: ”creativity can be defined as an ability to bring into existence something new out of nothing”. Så till skillnad från alla dessa reformer som bara ändrar formen på något som redan finns är kreativitet att skapa något nytt. Som inte fanns innan. Som har värde.

Fritidspedagogiken på nästan alla plan tenderar för tillfället att reproducera eller kopiera andra strukturer. Det är inte kreativt. Det är inte divergent. Och det kommer inte att utveckla fritidspedagogiken i önskvärd riktning utifrån mina perspektiv.

Vem har makten över fritidspedagogiken? Politiken har sannerligen makten att avveckla den. Men vem ska utveckla pedagogiken? Väldigt få ha disputerat i fritidspedagogik. Forskningen är fattig. Men den forskning som är gjord borde ha stort inflytande över hur yrket och pedagogiken ska utvecklas. Yrkesutövarna, alla verksamma fritidspedagoger som ser arbetet i verksamhet. Vi står för utvecklingen (eller avvecklingen) i praktiken. Lärarförbundet, har de ansvar eller mandat att sätta prägel på den pedagogiska didaktiken? Ja, I de centrala stadgarna finns föreningens ändamål.
”§ 1.2 Ändamål
I Lärarförbundet ska vi gemensamt förbättra individens och kollektivets villkor samt stärka inflytandet över och förutsättningarna för läraryrket”

Innefattar det pedagogikens innehåll? Kanske. Är det önskvärt att Lärarförbundet via ämnesrådet i fritidspedagogik har eller tar sig mandat att formulera didaktiken och forma innehållet till en kurs? Jag vet inte. Hur ska vi veta? Jag har haft förmånen att träffa stora delar av ämnesrådet vilket ger mig en grund för att känna något inför det. Men alla andra som aldrig träffat ämnesråden, eller valt dem. Kan ni lägga detta ansvar på några få utvalda? Ämnesråden är rådgivande till förbundsstyrelsen. De utses av förbundsstyrelsen i början av varje kongressperiod utifrån nomineringar från medlemmarna och följer utvecklingen på sitt område. Ämnesråden ska verka för att yrket utvecklas och stärks. Men i just detta skede, där ämnesrådet sitter med makten i handen och många medlemmar tycker något annat. Hur gör vi då? Borde ämnesrådet väljas av fritidspedagogerna för att respresentera dem i förbundet. Ja – indirekt så gör vi det. Men förbundsstyrelsen har mandat att välja vilka av de nominerade som får vara med.

Jag säger på inget vis att ämnesrådet gör ett dåligt arbete. Jag tycker att arbetet just nu är konvergent, till synes. Det jag vill göra är att fundera kring formen, strukturen och ansvaret i denna svåra tid. Jag vet att ämnesrådet gör ett hästjobb och så gott de kan.

Vidare vad gäller yrkets utveckling är vi nog många som är överens om att fritidshemmets relation till skolan måste konkretiseras. Inte uppdraget i sig, men samverkansformen. Vi gör så olika under den obligatoriska skoldagen. De flesta som samverkar i näringsliv eller sjukvård skriver samverkansavtal innan man påbörjar arbetet. Det har vi aldrig gjort. Ett samverkansavtal reglerar när det ska samverkas, hur, vem som har ansvar för… osv. Innan ett sådant avtal kan skrivas krävs ett förarbete i ungefär denna ordning;
Samtal/samsyn för att skapa och hitta respekt, förståelse och ansvar för var och en. Detta leder till samförstånd och samverkan kan påbörjas efter eventuella förändringar i strukturen gjorts till förmån för samverkan. Att som nu, baka in oss begreppet skola skapar inte per automatik samverkan. Det har skapat identitetskris i fritidspedagogen.

Ska reell samverkan bli av – med varje barns bästa i fokus – måste samverkan ske enligt andra former än nu. En form där särarterna värderas och tas tillvara. Det blir inte godare för att man blandar prinsesstårtan med rostbiffen. Men var för sig i en trerätters middag kan det fungera utmärkt. Men lägg aldrig rostbiff i prinsesstårtan. Blir inte bättre…

Låt oss stärka fritidspedagogiken och fritidshemspedagogiken (text kommer framöver om begreppen) samt den pedagogiska divergensen!

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*