Lärartycket

Lärartycket är bloggstafetten som ger lärare möjligheten att ge sin bild av skolan, av yrket och uppdraget från insidan. Fantastisk idé. Jag är fritidspedagog och brukar aldrig kalla mig för lärare. Men det kändes självklart att ge fritidspedagogiken en röst bland hundra andra från skolans inre. En röst för elevens andra halva av dagen. En röst från uppdragen mellan klassrummet och skolgården. Mellan fritidshemseftermiddagen och mammas eller pappas sena hämtning en minut innan stängning i höstmörkt oktober. När skolan redan tömts på sina lärare, elever, bespisningspersonal och rektorer. Sist står där en fritidspedagog.

Fritidspedagogens verksamhetsfält sträcker sig över hela dagen. Vi finns där! Jag skulle kunna problematisera detta och berätta om varför jag tycker att skola och fritidshem fortfarande är organisatoriskt samordnade och så sällan pedagogiskt samverkande. Men jag låter bli det. Idag.

För mig är arbetet som fritidspedagog att vara en annan möjlighet till lärande. En annan ingång till kunskap. Klassrummet har sin lärare, sin pedagogik och didaktik. Fritidshemmet har sin pedagog, sin pedagogik och sin didaktik. Här finns fantastiska möten för dem som vill!

Korspollinerande! För den som vill.

Hur kan jag hjälpa eleverna att realitetstesta det som Ann-Marie Körling eller Jakob Möllstam vill att de ska lära sig i klassrummet? Hur kan vi tillsammans blåsa liv i kunskapen? Fakta är tungt att bära. Men kunskap är lustfyllt och lätt.

För mig är arbetet som fritidspedagog – i relation till eleven i skolan – en jakt på autentiska sammahang. Hur kan jag ge eleverna möjlighet att praktiskt tillämpa sin kunskap i verkliga och reella sammahang? Hur kan jag ge lärande fler dimensioner? Hur kan jag hjälpa eleverna att realitetstesta det som Anne-Marie Körling eller Jacob Möllstam vill att de ska lära sig i klassrummet? Hur kan vi tillsammans blåsa liv i kunskapen? Fakta är tungt att bära. Men kunskap är lustfyllt och lätt. Kunskap blir skolans lärande först när eleverna kan tillämpa sin kunskap. Omsätta den i vardagsnära situationer. Det jobbar jag med.

Lärandet är personligt. Varje barn i skola och fritidshem äger sitt lärande och där är vi alla ett komplement. Fritidspedagogiken sägs ju vara just ett komplement tlll skolans undervisning. Eller att fritidspedagogen ska arbeta kompletterande mot skolans undervisning. Jag tycker inte att skolan är referensen för lärande. Barnet är centrum (för sitt lärande) och där kompletterar både skolan och fritidshemmet barnets kunskapsinhämtande.

Barnet är normen och epicentrum för sitt eget lärande.

Att utgå från barnet i lärandeprocessen är centralt. Jag kommer ihåg hur detta slog mig hårt för många år sedan. (Ni har säkert hört det förr. Vart med om det själv.) Hela fritidshemmet och skolan jobbade med ”Tema Skansen” i bästa Bifrostanda. Lemurer, sälar, lodjur och visenter. Vilket av alla dessa spännade djur skulle barnen välja att jobba med? Vi vuxna lärare och pedagoger hade förberett, planerat och funderat. Efter en heldag på Skansen satt jag med ett gäng trötta sexåringar på bussen hemmåt. Alla hade redan bestämt sig för vilket djur de ville forska mer om. Alla utom en liten kille som verkligen inte kunde välja. Ville inte välja. Det var inte hans grej. Plötsligt sätter sig en nyckelpiga på fönsterrutan brevid honom. Han tittar på hur den vandrar längst förnsterrutan för att sakta fälla ut sina vingar och flyga iväg. Efter denna upplevelse hade han bestämt sig. Nyckelpigan skulle det jobbas med. Vi kan planera och erbjuda världen. Men så länge barnets intresse utblir är det lönlöst. Hitta varje barns nyckelpiga. Då löser sig resten!

Låt mig fortsätta tjata om ”pedagogisk divergens”. Jag tycker att det begreppet beskriver fritidspedagogens särart och förhållningssätt som skiljer oss från skolans lärande, och jag tror att vi måste visa vad som skiljer för att kunna samverka på bästa sätt. Divergens betyder ungefär, matematiskt, att ett gränsvärde saknas. Vanligtvis används begreppet i relation till tänkande. Divergent tänkande söker efter flera lösningar på ett problem. Sir Ken Robinson pratar om divergent tänkande i sin föreläsning ”changing education paradigms”. Man har i tester för divergent tänkande ställt människor ungefär denna fråga: ”Hur många användningsområden kan du komma på för ett gem?”. De flesta kommer på en 10-15 användningsområden. De som är bäst kan komma på flera hundra. De är oftast barn. Om gemet var jättestort kan man göra det till en stol, eller koja. Eller hur? Sätta hjul på den och bygga en bil. Eller klä den i julgranspynt. Det är divergent tänkande. Denna form av tänkande försvinner med åren. Under skolåren. Därför är den fritidspedagogiska divergensen viktig.

Jag heter Hadar Nordin och är en 33-årig fyrabarnfar. Jag har både kallats för en ”Stillsam rebell som utmanar Björklund och facket” och för ”landets just nu kanske mest uppkäftiga fritidspedagog”. Kanske är det så. Men framförallt är jag en duktig och engagerad fritidspedagog! Jag vill att fritidshemmets verksamhet ska glöda! Och jag vill att fritidshemmen ska ha värdiga förutsättningar runt om i landet. Därför vill jag avslutningsvis tipsa om Barnverket som är en ideell organisation som bedriver en engagerad kamp för barns arbetsmiljö i förskola, skola och fritidshem.

22 Kommentarer

  1. Så mycket värme, känsla och yrkesstolthet det får rum i dessa rader. Den här håller jag som din bästa text Hadar.

  2. Du har verkligen skriftens gåva, Hadar. Underbart uttryckt och så härlig beskrivning av vårt kära yrke.
    Så bra!

  3. P E D A G O G I S K D I V E R G E N S !!
    Tack för ordet, Hadar. Ordet som jag sökt genom alla mina yrkesverksamma år som fritidspedagog!
    Ordet som jag hade haft stor användning för när jag försökte förklara för människor varför mitt förhållningssätt gentemot barnen var annorlunda än lärarens.
    Jag var F R I T I D S P E D A G O G och ville inte ”vidareutbilda” mig till lärare! Punkt.

    T U Hadar!

  4. Hadar, du slutar aldrig att förvåna, om jag har ett uns av medverkan till din språkliga begåvning så gör det mig glad. Att inse att ens barn blir vuxna med egna ben att stå på gör varje förälder stolt och hoppfull att man kanske ändå lämnade ett bidrag till att tillvaron fick ett meningsfullt innehåll.

    /Farsan

  5. Eller som min svenskalärarinna, Barbro, sa i gymnasiet: ”Du bryter alla skrivregler som finns. Men du gör det bra! Sluta aldrig skriva!”

  6. Om inte texter likt denna får politikerna att ändra uppfattning kring att Legitimationskraven även ska omfatta fritidspedagoger så vet i tusan vad som krävs. Bra jobbat!

  7. Hitta barns nyckelpiga. Genialiskt! Glöm inte bort rekreationen bara. Fritidshemmets kompletterande uppgift kräver andra ingångar än skolans kunskapshets.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*