Previously on fritidspedagogik.se

Ett långt sommaruppehåll närmar sig sitt slut och nästan som på TV ska många spännande cliffhangers från vårsäsongen få sin upplösning. För skulle inte en hel del av det som utspelat sig under det gångna året kunna varit hämtat ur handlingen från någon dålig politisk dramaserie.

För att friska upp minnet så brukar godtyckliga upphävanden i ett fingerknäpp av fullt brukbara moderna akademiska utbildningar och yrken inte vara något man associerar med en upplyst kunskapsnation som i läroplanen själv säger sig leva efter kristen tradition och västerländsk humanism. Det är snarare något förbehållet totalitära stater vilka firar nationaldagar med ändlösa militärparader i ordningsamma taktfast raka led. Där toppskiktet skålar i champagne på den maktlösa menighetens bekostnad.

Länder med styre som i samband med sin omvälvande politiska samhällsreformation utan hänsyn varesig för helhet, verklighet, forskning, förnuft, logik, konsekvenser eller individer – bara av sin egennyttiga politiska villfarelse – väljer att rycka från människor, som i deras ögon dunkelt betraktas ovärdiga, sin professionella status.

Under hot om ödesdigra konsekvenser tvingas de bort för omskolning i partilinjens rätta lära för att därefter åter kunna assimileras i den nya likriktade ordningen. Men då bara nästan som likvärdiga de fullvärdiga medlemmarna av det gamla folket.

Notan för omskolningen debiteras givetvis dissendenterna själva. Enklast blir det om udden riktas mot en minoritet med svagt skydd som också kan användas som brickor i propagandan.

Fast även efter omskolningen förblir fortfarande många dörrar till finare sammanhang orubbligt stängda för dessa andraklassens medborgare som inte ska få för sig några pretentioner. De får inte ses som lika viktiga, dugliga, eller pålitilga, även om de delar bakgrund med övriga i mångt och mycket. Det hade inte varit bra för den ytliga bilden av elitism man vill odla och har man bara rätt bakgrund lämnas godtyckliga fripass genom nålsögats krav.

Kristen tradition och västerländsk humanism – enligt vissa politikers egen definition, om de får säga det själv…

Nu låter såklart fritidspedagogens situation inte sig jämföras rakt av mot dem som bokstavligen fått plikta med sina liv i sin kamp för att få räknas. Men inte desto mindre är det ändå fråga om en ovärdig behandling från politiskt håll med långtgående konsekvenser mot kapabla, drivna, kompetenta, utbildade och erfarna människor.

Medborgare som vigt sig åt och investerat i att bli professionella pedagoger. Som hörsammat ropen som sa att skolan behöver personal och att fritidspedagog är ett framtids- och bristyrke. Som tagit lån som fortfarande ska amorteras och investerat tid, även med fortbildningar, för ett uppdrag som nyckfulla politiker nu helt plötsligt utan närmare förklaring anser inte behövs (…även fast det gör det).

Det vet vi eftersom den fritidshemspedagogiska inriktningen på inga villkor anses värdig legitimering av skolministern, den skulle helt sonika bort från högskolenivå, fritidspedagogen först inte skulle omnämnas i skollagen och lärarlyft för fritidspedagoger inte fanns på kartan – förrän efter fackliga påtryckningar. Vi hoppas bara facken inte anser sitt uppdrag slutfört i och med dessa delframgångar. Utfasningen pågår oförtrutet, i smyg.

Vi vet nu också att politikerna inte baserar sig på kunskap eller utredningar eftersom det t.ex inte existerar någon konsekvensanalys eller djupare resonemang som backar upp beslutet.

Även om det inte utfördes något förarbete skriver utvärderingen sig själv, i media. Där går det allt för ofta öppet att läsa om de katasrofala följderna för fritidshemmen, fritidspedagogerna men framför allt för barnen i verksamheten som de politiska vägvalen har fått.

Barn i en verksamhet som får bedrivas i allt sämre anpassade lokaler, i allt större barngrupper, till allt mindre resurser (dessa styrs över till skolundervisning) och som i allt större utsträckning sköts av människor som helst vill arbeta med något annat. Som inte har kunskapen eller visionerna om fritidshemmens kapacitet.

Trots att det är samma barn som går i skola på förmiddagar och trots att även fritidshemmets verksamhet och arbetsmiljö ska lyda under lika strikta lagar och läroplanen som övriga skolväsendet.

De försummade och bortglömda, (av Lärarförbundet skönmålande kallat styvmoderligt behandlade) fritidshemmen är den pedagogika miljö allt fler barn tillbringar en betydande del av sin dag i. En verksamhet vårdnadshavare betalar avgift för men får dåligt valuta tillbaka för. En verksamhet som inte ska vara skola men ändå förankrad i läroplanen.

Så, här står nu fritidspedagogerna / lärarna med inriktning mot fritidshem inför hösten. Regeringen har sagt sig skulla titta över behörighetsförordningen men har ännu inte yppat något om vad det kan innebära.

Förhoppningarna är låga för den ovanliga tolkningen av kristen tradition och västerländsk humanism är inte det enda motsägelsefulla i denna härdsmälta.

Även att politiker i en tid av annalkande lärarkris blankt utestänger en hel grupp professionella pedagoger är mer än märkligt.

Att när kraven ökats på fritidshemmens verksamhet och trycket är högre än någonsin avskriva och förolämpa experterna som har de bästa förutsättningarna att fixa utmaningarna.

Att samma politiker som säger sig vurma och satts att ansvara för jämställdhet samtidigt fattar helt unika beslut som omintetgör ett kvinnodominerat yrke och lämnar utövarna i sjön.

Att politiker som säger sig vilja öka karriärsmöjligheterna inom skolyrkena tvärtom stänger dessa.

Att politiker som vill se fler söka sig till läraryrket utarmar rekryteringsgrunden då många som valt att arbeta fritidspedagogiskt annars antagligen inte skulle överväga en karriär alls inom skolan. Dessutom samtidigt ges kvitto på vilken lättvindighet man kan bli förpassad till skräphögen. Även om man gjort allting rätt när politiker ”väljer att göra”.

Politiker som gör att gediget och mångårigt högskoleutbildade och erfarna pedagoger i t.ex skapande ämnen inte sjäva längre kan besluta om att ens låta barnen måla med vattenfärger under verksamhetstid. Trots att man är specialutbildad för att bedriva verksamheten/undervisningen.

Det finns verkligen noll rätt i utbildningsministeriets beslut och inget som hör ihop med varesig kristen traditon eller västerländsk humanism.

Att det fått ske är bedrövligt, att det tillåts fortsätta är mer än skrämmande.

Var finns de politiker som känner ansvar för barnen?

Var?

Så härifrån tar vi åter upp tråden efter sommaren och önskar alla välkomna att delta i det fortsatta arbetet.

About Micke Andersson 37 Articles
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

1 Kommentar

  1. Läser detta med ett fånigt leende på läpparna och en tår i ögat och inser att denna tragiska komedi handlar om mig. Man blir såå arg, ledsen, besviken (går inte att beskriva i ord). Mitt jobb som jag älskar. Ger mer än 100% varje dag för att barnen ska ha det bra. Trots sämre förutsättningar. Trots det senaste 1.5 årens politiska misshandel mot min yrkesgrupp. VARFÖR? bra skrivet av dig Micke!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*