Rasten – ett vidgat rum för lärande

Olof Jonsson brukar fråga – ”varför har eleverna rast?”. Det är en bra fråga. Är rasten till för att ”springa av sig” för att orka sitta still? Är den en ”paus” som ordet rast antyder, om så en paus från vad? Min bild är att rasten är ett ”vidgat rum för lärande”. Jag lånar det uttrycket från Tom Tiller, författare till den läsvärda boken med samma namn: ”Den andra dagen – ett vidgat rum för lärande”.

Rasten är full av lärande. Både situationsbaserat lärande, lärande som kommer i form av en biprodukt samt formellt, informellt och icke formellt lärande. Inte sällan är leken grunden eller ingången till detta lärande. Som pedagog bör man tänka på skolgården som ett pedagogiskt uterum. Det vill säga – se på skolgården med tankar om inspirerande miljöer för lärande. Både den form av lärande som klassrummet erbjuder – men på skolgården i form av tillämpningbara möjligheter. Det betyder att eleverna (eller barnen som jag föredrar att kalla dem) får möjlighet att praktiskt realitetstesta, praktisera och tillämpa sina kunskaper. Men, här finns också möjlighet för lärande om sin egen förmåga. Utvecklande sammanhang och aktiviteter för den motoriska, sensomotoriska och fysiska utvecklingen. Kan man springa så fort man kan på skolgården? Finns plats för de som vill klättra, hoppa, hasa, ramla? Finns utrymme för lek? Hur skapar vi ”lekrum” som Olof Jonsson brukar säga? Rum för lek. Sådana rum är ibland inte fysiska. Rum för lek kan skapas kreativt i fantasin.

Tittar du ibland på de där barnen på rasten som ”bara springer omkring”, de som nästan krockar med varandra hela tiden? Det där springet tjänar sitt syfte. Att förhålla sig till naturlagar, sin egen hastighet kontra någon annans – eller bara i relation till skolans betongvägg som närmar sig. Att utveckla split-vision, aktivera center i hjärnan osv. Så låt barnen springa.

Fotbollsplansbarnen, de där som alltid spelar fotboll. Är det lärande? Ja, det är samarbete, kompromiss, förståelse och upprätthållande av regler, socialisation, konfliktlösning och så vidare. Vissa aktiviteter eller lekar – tex fotbollen kräver ofta ett vuxet – uppmärksamt öga! Barn lär i leken, men de behöver också pedagogiskt stöd. Leken hittar sig ibland fram till maktlekar eller ”herren på täppan”. Barn lär i leken. Pedagogen ger stöd åt leken och lärandet. Den demokratiska fostran vi pratar om tar sig uttryck i skolgårdsleken.
Saker, aktiviteter, ställningar, lekmaterial mm. Allt detta är ett komplement till barnens lek. I grunden är de flesta barn leksmarta. De kan skapa en lek – och lärande situation – ur asfalt och makadam. Hemma på vår ”skolgård” i stan har vi ingenting av det där ”moderna” som finns i nya lekparker. Vi har rockringar, hopprep, bollar, några innebandyklubbor osv. Men vi ser mest asfalt och sten. Jag har aldrig jobbat med mer leksmarta barn. Lek och lärande ligger barnets utveckling nära. Om jag verkligen tittar på vad barnen gör – gör de samma saker som om vi hade en skog bredvid skolan. Sett ur ett (senso)motoriskt perspektiv så är det så. Klättra, åla, balansera, accelerera, undvika, kupera, kasta, hänga…
Barn är evolutionära – och! De är leksmarta.

Rasten ger liv åt lärandet. Rasten är fritidspedagogikens andra dag, tredje dimension, fjärde rum. Leken är liv och lärande!

2 Kommentarer

  1. Tack för en fin text där jag fick vara en del.
    För er som inte läst Hadars tidigare text om lek vill jag bara tipsa om att klicka på sista länken i sista meningen, här i texten. Nu!

  2. Det var ett träffande och bra begrepp för rast – ”ett vidgat läranderum”. Det skall jag använda och vara noga med att hänvisa till dig.

    Malin

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*