Politikerretoriken i fritidshemspolitiken

Vad Jan Björklund egentligen vill med fritidshemmen är inte helt kartlagt. Jag letar mig bak i tiden för att hitta svar. I ett riksdagsprotokoll från Mars 2007 (2007/08:119) svarar Björklund på ett antal interpellationer (2007/08:709, 764, 772) rörande resurser i förskola och fritidshem.

”Fritidshemmet har en central uppgift i att erbjuda eleverna en meningsfull fritid, och det är viktigt att kvaliteten i verksamheten upprätthålls och utvecklas. Den pedagogiska verksamheten utgör ett viktigt komplement till skolan. Fritidshemmet är också en förutsättning för att föräldrar ska kunna förena föräldraskap med arbete och studier. Skolverket har vid flera tillfällen konstaterat att fritidshemmens kvalitet inte uppmärksammas tillräckligt i kommunerna. Kommunerna har huvudansvaret för fritidshemmen liksom för förskolan och skolan. Det är alltså på det lokala planet som man avgör vilka resurser som tilldelas verksamheten. ”

I en annan interpellation(2006/07:58), året innan, säger Björklund: ”Nej, i stället är kravet på kommunerna att fixa detta nu. Gör de inte det får vi ta upp en diskussion om vad vi ska göra, men vi ger nu huvudmännen en chans att fixa detta. Börja inte ropa på statlig lagstiftning eller detaljregleringar av kommunerna så fort ett problem uppmärksammas! ”

Det lokala planet. Kommunerna. Huvudmannen. Så hur går dialogen runt om i kommunerna? De som Björklund lägger ansvar och tilltro till?

Ett axplock:

De flesta av våra fritidshem är inrymda i skollokaler som anpassats för fritidshemsverksamhet. Idag finns inte resurser för fritidshemspersonal att gå in i skolan i någon större utsträckning.
Skolorna har i allt större utsträckning tvingats inrätta deltidstjänster på fritidshemmen för att
klara en rimlig personaltäthet på eftermiddagarna. Det förekommer ganska ofta att den
personal som arbetar heltid har andra uppdrag på del av sin tjänst, t.ex. elevassistentuppgifter
eller undervisning i ämnen dom är behöriga i.”

(Interpellation 2009 Clara Norberg Averbo (V) i Umeå till kommunstyrelsens ordf. Lennart Holmlund (s), svar av Margareta Rönngren (s) Ordf. För- och grundskolenämnden)

Kommentar: Skollokaler som anpassats efter fritidsverksamhet kan vara bra. Ofta är det dock ett rum i allmänhet, ett skåp med spel kanske. Holmlund pratar om deltidstjänster för fritidspedagoger för att klara en rimlig bemanning på eftermiddagarna. Kanske bra för barnen på kort sikt. På lång sikt varslar det om än fler fritidspedagoger som lämnar yrket. Samtidigt visar det på att man inte ser fritidspedagogikens vinster under skoldagen. Till detta den klassiska elevassistenten. Ok för dem som vill. En belastning för den som blir beordrad eller måste för att få heltidsarbete.

I en Interpellation från Huseyin Alpergin (V) i Uppsala svarar Cecilia Forss (M) Ordf. barn- och ungdomsnämden så här: ”Att ordna avdelningar med ett visst antal barn är ett föråldrat sätt att organisera sig. Det moderna sättet innebär flexibilitet. Avdelningsbegreppet är inte ett mått på kvalitet. Det är inte heller så att det bara finns en vuxen för 38 barn. Statistiken utgår från årsarbetare. Fritids är inte öppet hela dagen vilket innebär att flera personer som arbetar samtidigt räknas som en i statistiken”

”För oss i alliansen är det viktigt att lokaler används effektivt för att så mycket pengar som möjligt skall kunna gå till själva verksamheten”

Samma Cecilia Forss i ABC rörande Kommunals rapport: ”hon inte litar på siffrorna från Kommunal. Men säger också att de ska satsa på fritidshemmen i Uppsala.”

Kommentar: ”Det moderna sättet innebär flexibilitet”. En floskel av guds nåde och en omskrivning för att man egentligen inte har ändamålsenliga lokaler. Att flera personer räknas som en årsarbetare vittnar också om deltidstjänster vilket på sikt silar bort högskoleutbildade fritidspedagoger. Kommunals siffror må vara stelbenta men något vettigt svar på faktiska förhållanden har inte Cecilia Forss. Inte heller hur eller på vad specifikt det ska satsa på.

Karin Långström Vinge, ledamot av Kyrkomötet där hon representerar Folkpartister i Svenska kyrkan tänker så här om fritidshemmen: ”Men jag tycker att fritidseftermiddagen borde rymma tid för läxläsning. Visst består fritids av pedagogisk verksamhet, men det borde inte vara så krånglig att ägna någon halvtimma här och där åt läxböckerna. De barn som inte går på fritids, skulle kunna beviljas att vara där någon timma i veckan för att få hjälp med läxorna, också de under överinseende av kunnig pedagog.

Men det förutsätter förstås att fritidsverksamheten på våra skolor är hyfsat bemannade. Det är kanske där man ska lägga de hundratio miljonerna?”

Kommentar: Bra tanke om att satsa 110 miljoner på fritidshemmen (blott 275:-/barn, 11.000/snittgrupp). Men vad menar Långström med att det inte skulle vara så krångligt att ägna läxboken en halvtimma? Det är inte uppdraget och det är krångligt för många. Spännande tanke att läxhjälp ska berättiga fritidsplats – men inte om du har en arbetslös förälder. Fritidshemmet utnyttjas som arena för att likvärdiga skolans tveksamma stödjeben; läxan.

För ett år sedan var det 75 barn inskrivna vid Sjöparkens fritidshem i Gällivare. Löften om mer personal blev inte verklighet förra året men nu lovar kommunen än en gång att anställa. Ett ett år senare är det fortfarande bara två anställda fritidspedagoger på Sjöparkens fritidshem och kommunen riskerar nu att få betala vite på 300.000 kronor om de inte åtgärdar arbetsmiljöproblemen på fritidshemmen.

Kommentar: I vanlig ordning lovar politik och kommun att ändring ska ske. Trots detta har alla siffror rörande fritidshemmen stadigt gått åt fel håll.

I Borås kräver personalen hörselskydd på fritids. Lena Palmén (S) ”önskar att grupperna skulle vara mindre” sedan passar hon bollen vidare till rektorerna: ”Rektorerna har ansvar för en del, politiken för en del”

Kommentar: Klassiskt att passa problemen vidare och förr eller senare landar de på fritidshemsgolvet. Vem tar aktivt ansvar?

I Sandviken kan det gå 50-60 barn på en anställd. Majoritetspartierna ökar budgeten med 1 miljon, vilket motsvarar 2 tjänster för hela kommunen. Vänsterns oppositionsråd Mikael Rosén är villig att ytterligare öka budgeten med 10 miljoner kronor per år på fritidshemmen. Detta efter ett studiebesök på ett fritidshem som har den lägsta personaltätheten.

”Jag blev förskräckt. Det var mycket värre än jag hade kunnat föreställa mig, säger han.”

Lärarförbundets Margith Lind kommenterar: ”Vi skulle behöva tio tjänster till för att komma upp till samma låga snittnivå som övriga Sverige. Som det är i dag får vi vara glada om personalen kan se till att barnen har en någorlunda dräglig tillvaro.”

Kommentar: Kommunpolitiken ser inte allvaret om man endast är villig att tillsätta motsvarande två tjänster i kommunen i pengar. Sandviken har generellt låg personaltäthet. Att sedan facket går ut och hävdar att övriga Sverige har låg snittnivå är beklagligt.

I Trelleborg får ett fritidsgrupp inte plats i en buss det kommenterar Skolchefen med att passa vidare till skolledarna: ” Det tycker jag är en fråga för rektorerna för det handlar om vilka prioriteringar man väljer att göra om man nu måste prioritera. Jag vet att det finns de som upplever att barngrupperna är stora och jag ser att man på vissa håll känner att det är svårt att klara ut de stora grupperna.”

Kommentar: Samma visa. Katten på råttan, råttan repet. Ingen vilja att ta ansvar för att reglera eller agera.

Slutsats: Kommunerna tar inte heller sitt ansvar. Även om kommunals statistik, eller statistik i allmänhet, går att ifrågasätta så tycker jag att politikens retorik är undvikande och kanske manipulerande. Man duckar för lokalfrågan med flexibilitet, barngruppens storlek med att alla inskriva inte är där och personalglesheten med halvtidstjänster. Kommunernas agerande bidrar till urvattningen av fritidshemmen. 1 av 4 fritidspedagoger har redan lämnar yrket. Fler kommer att följa om ingen förändring sker. Men kvar på fritidshemmen finns 400.000 barn och deras ca 620.000 föräldrar. Över en miljon barn och vuxna berörs av detta. Föräldrarna är den enskilt starkaste påverkansfaktorn i denna fråga. 620.000 väljare 2014.Valet 2010 hade 7123651 röstberättigade. Föräldrar med barn i fritidshem utgör nästan 9% av de totala röstberättigade 2014.

Så, hur tycker du att det funkar, Jan Björklund? Det har snart gått 7 år sedan du sa: ”kravet är på kommunerna att fixa detta nu. Gör de inte det får vi ta upp en diskussion om vad vi ska göra, men vi ger nu huvudmännen en chans att fixa detta. Börja inte ropa på statlig lagstiftning eller detaljregleringar av kommunerna så fort ett problem uppmärksammas!”

Detta är inget problem som uppmärksammats lite i förbifarten. Men Björklund är inte ensamt ansvarig för just detta. Under den Socialdemokratiska majoriteten stegrades barngrupperna rejält. Idag förspråkar de läxläsning på fritidshemmen.
För fritidshemsbarnen och fritidspedagogerna tycks Vänsterpartiet och Miljöpartiet vara de enda partier som på allvar vill göra skillnad i politiken.

7 Kommentarer

  1. Idag är det ytterst få unga som utbildar sig till den nya generationens ”fritidspedagoger”,de få som kallas ”lärare mot de yngre åldrarna med inriktning mot fritidshem”…..de få utbildningsplatser som står till förfogande har knappt några sökande……..vi vet varför och ungdomar vet vilken framtid som väntar dem om de ger sig in i skolbarnomsorgen och ”nedmonteringen” får fortsätta……
    Att då ta lärdom av svunnen tid och sila ut misstagen och guldkornen och sedan starta om fritidshemmen från grunden och skapa en ny era för fritidspedagogik och fritidshemslärande och fritidshemsomsorg där fritidshemmet kan behålla sin särprägel kontra skolan är en förutsättning för fritidspedagogikens,fritidshemmets och fritidspedagogens fortsatta existens in i framtiden.Detta är tvingande om vi vill att kommande generationer barn skall få uppleva ”äkta fritidshem” och få en bredare,berikande upplevelse av lärande…..

  2. Ja Jan ännu mer av det jag gillar. I minnet har jag en bild. det är inte mer än någon månad sedan. I en sliten soffa ligger en fritidspedagog med ett gäng härliga ungar och gosar!!! Vi andra pep förbi med den vanliga skaran av ungar som vill det och detta runt oss. Någon frågar henne men vad gör du? Svaret är underbart och skrämmande på samma gång.
    ” Jag leker fritids!”
    Det fanns en tid när närhet gos och tid att sitta med var en av hörnstenarna i verksamheten. Vi var levande och närvarande och tillåtande på ett sätt som inte hinns med idag när bordercollie -egenskaperna är de som efterfrågas. ”Är alla i flocken samlade?”

  3. Underbart! Verkligen en bild tagen ur verkligheten …där en fritidspedagog ”tjuvade” lite tid åt de berörda barnen från ”tidsbanken” skolan och dess ”effektivitetstänkande” och ”kundanpassade” värld……….Påminner mig om boken ”Momo-Kampen om tiden” som jag tillsammans med mina kurskamrater på fritidspedagogutbildningen gjorde en teaterpjäs av och framförde för stora barngrupper………
    Idag är det ett stort dilemma att de stora barngrupperna och få antal anställda och trånga,ej ändamålsanpassade lokalerna,ej ger någon möjlighet till nära utbyte av tankar,glädje,funderingar,kort sagt livsglädje……vi har fullt upp med konfliktlösning,närvarokontroll och skynda vidare mot den tidpunkt på eftermiddagen då vi äntligen ”räddas” av gong-gongen,stängningsdags…..

  4. Är vi så indoktrinerade av skolans syn på oss att vi inte tror oss om att kunna något så bra att vi skulle kunna ta betalt för det?
    Varför inte testa i några alternativförespråkande kommuner? Kanske är fritidspedagogsdrivna fritids framtiden. Hur ska vi veta utan att kolla?
    De behöver inte likna det vi idag utsätter generation efter generation barn för. Det skulle kunna vara något banbrytande. Arbetsglädje, positiv feedback, barn med initiativföreträde och djupt engagerade föräldrar! Där skulle jag vilja jobba.

  5. Ingrid: Jag känner att ”mellan raderna” du skriver så återges bilden av en fritidspedagog som precis som jag har sett glimtar av ”paradisfritids” under sin yrkestid och jag känner precis samma att en radikal förändring av rådande ”skenfritids” måste till……..
    Läs min kommentar om ”backa in i framtiden”…..

  6. Jag skrev också en kommentar. Alldeles för mycket statistik och hinder. ”Klaga inte över mörkret tänd ett ljus.” En klyssja visserligen men visst rätt sann. Ordet” skenfritids” är underbart får jag låna det?
    Om jag hört rätt är vi ca 4000 fritidspedagoger på var det 400000barn. Det säger sig självt att vi inte räcker till till alla. Men om vi kan arbeta med stolthet och trygga med att räcka till för de barn vi HAR då är allt väl.
    Patentlösningarnas tid är förbi.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*