Interpellationsdebattens överraskningar

Efter att ha lyssnat på interpellationsdebatten om Lärande- och vistelsemiljö på Sveriges fritidshem verkar det fortfarande finnas en rad frågetecken kring fritids att räta ut på politisk nivå. Några nya frågetecken dök upp men positivt att fritidshemmen diskuteras i riksdagen.

Allra mest överraskande var att den stora, numera rutin- och reflexmässiga, indignationen över skolministern faktiskt uteblev(!) och oväntat vändes till försiktig nyfikenhet(?!). Ingen mer förvånad än jag. Vågar man hoppas att Folkpartiet, i ett led för att återta initiativet i skolfrågorna, börjat faktiskt intressera sig på de djupare aspekterna fritidshemmen och pedagogiken bär med sig för att öka tryggheten i, stärka och framtidssäkra skolan som helhet? Ett vaket politiskt parti kan här, i ett enda slag, ge konkreta svar på och visa direkt handlingskraft i en lång rad problem som skolan dras med. Problem som i förlängningen landar i och påverkar samhället på många plan. Som med rätt lösning kan spara miljarder.

Saker och detaljer som kan falla bort när debattens politiska fokus kört fast i lätt populistiskt tilltalande fåror bland skolämnen, betyg, bedömning, katedrar, bestraffning, hot och befogenheter att verkställa dessa. Svaren på många svåra frågor kan ligga i öppen dager, om man ger upp synen på fritidshemmet som ett bihang utan egen identitet och innehåll. Det kan vara mödan värt för partier att härigenom positionera sig i framkant inför valårets kampanjer där skolan spås bli en dominerande fråga. För alla var rörande överens om att fritidshemmen är viktiga, men hur visar man detta?

Så utbildningsministern överraskade positivt (på mig) med uttalandet att det varit ett framsteg att skola och fritids arbetar mer integrerat idag än man gjorde förr. Det är inte bara skola på förmiddagarna och fritids på eftermiddagarna sades det, utan fritidspedagoger och lågstadielärare arbetar tillsammans runt barnen i olika sammanhang, med olika funktioner i undervisning, på raster m.m.

Fritidshemmet ses alltså som en viktig, integrerad del av grundskolan med tydligare krav och striktare lagar för huvudmän att leva upp till (vilket de inte gör och kommer undan med). Men alltså inte som egen skolform likt t.ex förskolan med sin egen läroplan på hela 16 sidor. Så pass integrerade är fritidshemmen att utbildningsministern säger att det inte går att rikta särskilda statsbidrag då pengarna riskerar försvinna i skolornas sammantagna budget, ”i ett svart hål”.
Inte sin egen, men en kompletterande del av en skolform, med samma barn på för och eftermiddagar. En kompletterad helhet. Bra så.

Men det blir då fel när ministern inom denna helhet vill göra gällande att fritids del av barnens dag är förhållandevis liten. Det rör sig faktiskt om så mycket som mellan 3-4, kanske upptill 5 timmar, om dagen, som många barn kan vistas i en läroplansstyrd verksamhet med skolinspektionen hökande över sig för att tillgodose ett pedagogiskt utvecklande kompletterande innehåll. Alltså runt 15-20 timmar i veckan under löpande termin. Ännu mer under lov. Detta ställt i relation till vissa skolämnen som samma barn bara har någon enstaka timme av under en vecka.

Därför utgör fritids en i sammanhanget betydande del av många och allt fler barns skoltid under de utvecklingsmässigt viktiga tidiga åren. Barn som i allt större omfattning traskar stigen mot skoltrötthet och ofullständiga betyg.

Ändå anser vissa politiker att vad dessa barn behöver mest är mer av samma medicin som inte fungerade under skoldagen och propagerar för läxläsning, i egentlig mening, mer ämnesundervisning under eftermiddagarna. Kan någon förklara det resonemanget? Här kommer fritidspedagogikens kompletterande uppdrag väl till pass. Vi arbetar också med utveckling och lärande från en annan horisont.

Men på det stora hela antyder det ändå i mina öron, om än vagt, som att ministern lyssnat in och läst på kring detta. Ungefär 24:02 in i debatten talar ministern dessutom kryptiskt om det nu ska läggas fram ytterligare lyft av fritidspedagogernas utbildning. Förhoppningsvis innebär det lyft av den fritidspedagogiska delen av utbildningen, märkligt vore det annars.

Har man månne börjat kanalisera Fridtjuv Berg, den folkpartisktiska ur-ikonen, pionjären och skolvisionären, som en gång i tiden tillsammans med Anna Hierta-Retzius utformade den verksamhet som skulle utvecklas till dagens fritidshem. Av i mångt och mycket samma anledningar som fritidshemmen är viktiga än idag. Kan man fått upp ögonen för vilken resurs fritidshemmen är?

Likt skolledare som ser fritidshemmen som en av de bästa arenorna för entreprenöriellt lärande.

Som med sitt grupporienterade sociala perspektiv med samarbetsinlärning och utveckling blir det en plats där den emotionella intelligensen får utrymme. Något som företag börjar upptäcka behövs i organisation för att minska kränkningar och öka trivsel, vilket i skolans värld kan översättas till mobbingförebyggande arbete. Icke mätbara värden.

Även elever uttrycker att skolan är mycket mer än bara bra ämnesundervisning, de ser också vinsten av en social miljö och tillgodosedda grundläggande behov.

Föräldrar som, likt Matilda rapporten beskriver, känner oro för att ha sina barn i den dåliga miljö många fritidshem nu tvingas erbjuda, väljer att gå ner i arbetstid eller låter barnen vara hemma för att rå om sig själva.

En modern arbetsmarknad som ställer allt större krav på arbetstagares tillgänglighet och utbildning kräver fungerande omsorg. Inte minst då äldre barn som får se sig ”inbjudna med armbågen” till en fritidsverksamhet som inte är anpassade till deras behov väljer att sluta, ofta också för att spara hushållets knaprare resurser.

Det riskerar i vissa fall landa i att barn uppfostrar varandra utan vuxen närvaro. En av anledningarna till den ökande ungdomsbrottsligheten.

Därför är det ytterst underligt, besynnerligt, okunnigt att vissa riksdagspartier som vill verka mot och förebygga ungdomsbrottslighet inte ens kommer på tanken att nämna fritidshem överhuvudtaget i sin politik. Insatser gör bäst nytta innan barnen trillar dit.

Tänker här på t.ex på Christer Anderssons föreläsning om framtidens fritidshem där fritidshemmet blev samhällets samlingspunkt, med hiphop workshops mm som lockade unga att stanna och utvecklas på fritids.

Men även om utbildningsministern visar prov på ökad insikt har han fel i att staten inte kan göra riktade insatser. Man kan visa vägen genom att göra fritidspedagogiken jämställd ämneslärarstatus t.ex med egen legitimation att kunna verka över hela skoldagen. Inte minst sluta tala om skolan som viktigare än fritids. De är ju som sagt att se som en helhet och en kedja är som bekant inte starkare än sin svagaste länk. Samma barn på förmiddag som eftermiddag. Ärliga förtroenden, trygghet och gruppsammanhållning byggs upp med långsiktighet och bortom schematimmar. Som fritidspedagog är det av yttersta vikt att få följa, ha förståelse för och insikt i barnens hela verklighet.

För som ministern säger är personalens utbildning av avgörande betydelse.

Fritidspedagoger gjorde inte sitt yrkesval för att man inte kunde bli ämneslärare. Hade ambitionen inte varit ställd högre än att planlöst avverka lekar och pysselböcker från pärm till pärm utan närmare reflektion hade vi inte gjort oss omaket att kasta bort tid och dyra pengar på en lång högskoleutbildning. Skollagen är där ganska öppet skriven gällande vilka som får finnas för undervisningen i fritidshemmen.

Det var alltså ett högst medvetet val att arbeta professionellt med pedagogik, barns utveckling, lärande, intressen och sociala samspel i en öppnare roll än en som styrs av kursplaner. Men ändå lika engagerat som vilken annan lärare som helst inom skolväsendet. Att få driva och utveckla processer och verksamhet på hög nivå som vi vet gör skillnad och är viktiga. Därav det stora motståndet och protesterna mot hur skolreformen drabbar och utarmar fritidshemmen i katastrofal omfattning.

De flesta fritidspedagoger känner stor motvilja över att behöva gå lärarlyft och tvingas ur sin naturliga roll och försaka sin pedagogiska kärna. Många nyutbildade lärare med inriktning mot fritidshem uttrycker att de helst vill fokusera på det fritidspedagogiska arbets- och förhållningssättet. Inte sällan beroende på en mindre god erfarenhet av skolans undervisning som elev. Många duktiga pedagoger hade inte ens övervägt en karriär inom skolan utan den fritidspedagogiska inriktningen.

Det finns här en världsunik potential i det svenska utbildningssystemet om man vågar släppa den traditionella skolsargen. Men det är ju på fritidshemmen man faktiskt har bäst möjligheter att göra det.

About Micke Andersson 37 Articles
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

4 Kommentarer

  1. Det är intressant när skolministern säger:
    ”Fritidshemmet är ett komplement till lågstadiets skolundervisning. Det är i regel några timmar på eftermiddagen, ibland någon timme på morgonen, som barnen är där i väntan på eller efter skolundervisningen.”
    Det är ju helt sant att fritidshemmet ska vara ett kompement till skolan men det låter för mig som ministern inte riktigt har koll på hur lång tid under dagen barnen spenderar på fritidshemmen. Om man börjar skolan klockan åtta och sedan börjar fritids klockan 13 för att sedan bli hämtad klockan 18, så får jag det till att tiden på fritidshemmet är lika lång som den är i skolan. Tycker nog att ministern borde ha detta klart för sig. Jag säger inte att det är så för alla barnen men för många barn är det så.

    Vidare säger ministern följande:
    ”Ni jämför med 1980-talet. Då var fritidshemmen en helt egen verksamhet, isolerad från skolan. Ofta var det i kommunerna socialtjänsten eller fritidsförvaltningen som höll i fritidshemmen. På 90-talet genomförde vi i denna riksdag i fullständig enighet en förändring som var mycket klok, nämligen att fritidshemmen lades ihop med lågstadieskolorna. Numera lyder de nästan alltid under rektorerna. Detta innebär att fritidspedagogerna och lågstadielärarna arbetar tillsammans runt barnen. Det är inte så enkelt som att det är skola på förmiddagen och fritis på eftermiddagen. Det är mycket mer integrerat. Fritidspedagoger hjälper till på olika lektioner, i undervisningen och på raster, på morgonen och på eftermiddagen och allt vad det är. Man jobbar mycket mer integrerat i dag än vad man gjorde förr. Det är ett framsteg. Därför är det inte så lätt att mäta personaltäthet längre. Det handlar om en hel grupp av personal med olika funktioner som samarbetar. Ni läser Kommunals rapport. De har naturligtvis ett fackligt intresse för sina medlemmar. Men det finns många andra personalgrupper på en skola som man samarbetar med i dag.”

    Ja, visst är det integrerat, fritidspedagogen arbetar i skolan under skoldagen och forsätter sedan sitt arbete på fritidshemmet när det ringt ut för dagen. Dock har jag inte hört så mycket om att lågstadieläraren går från klassrummet och fortsätter sin arbetsdag på fritidshemmet. (Visa mig gärna på motsatsen då detta skulle glädja mig). Så så svårt är det nog inte att räkna ut personaltätheten.

    På slutet säger ministern:
    ”Det är inte små barn som går på fritidshem, som i förskolan, utan relativt stora barn. Vi talar om lågstadieåldern: sju, åtta, nio år. Jag vet inte om jag tycker att 20 barn i en skolklass på lågstadiet är jättestort. Där kan man ha olika uppfattningar. Det är ganska vanligt i Sverige. Det är inte förrän det kommer upp i 30 som det är jättestort. Jag har inte bilden att 20 barn skulle vara katastrofalt i en lågstadieklass. Det är samma barn som sedan är kvar på fritis på eftermiddagen. Jag tycker inte att det låter mycket.”

    Jag vet inte hur ni har det men visst finns det väl sexåringar på fritidshemmen. Det har iaf jag erfarenhet av. Ibland kan en sexåring vara väldigt liten och i en grupp på trettio är det lätt att inte riktigt få sina behov tillgodosedda. Jag skulle säga att barngruppensstorlek är en väldigt viktig fråga. Klart att man kan göra midre grupper av en stor grupp men det kräver också en rimlig personaltäthet. Vad det nu är.

    Det var några snabba reflektioner från debatten. får nog läsa igenom debbaten några gånger till. Det är positivt att fritidshemmet debbateras i riksdagen!

    Trevlig helg!

  2. Viktigt att notera är att 20 barn i ett klassrum som mestadels sitter på sin stol för undervisning inte kräver samma personaltäthet som när t.ex 4X20=80 barn rör sig relativt fritt på relativt liten yta på det s.k ”fritids”….

  3. Får ju i sammanhanget inte glömma att Läroplanen också specifikt uttrycker att ”Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.” Med betoning på pedagogiska synsätt berikar.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*