Förlåt…

Det finns en sak som beklämmer mig i min roll som skribent på denna sida.
Ett misstag jag gjort som hänger över mig som ett mörkt moln. Som Alfons monster under sängen.
Ord jag skrev som jag förstås borde förstått hur de kunnat såra. Ord som var tänkta att belysa men som istället kom att lägga skugga.

När jag vill granska strukturer, kulturer och mönster är det viktigt att inte fastna på individnivå.
Individnivå säger inte så mycket om fenomenet utan kan mer ses som exempel på undantagen som bekräftar regeln.
Att jag till exempel kanske anser mig ha bra samverkan med skolan betyder inte att skolan inte är normgivande i stort.
Eller om just min kvinnliga kollega skulle ha mer än mig i lön betyder inte för den skull att kvinnor generellt inte ligger på lägre lönenivå än män.

Lika viktigt som att inte fastna på individnivå i stället för att se helhet ska heller inte individer missrespekteras i ivern att försöka leta ett mönster.
Jag ska inte använda enskilda personer som språngbräda för mina teser. Eller ens nämna människor i ett sammanhang de inte ska bli indragna i.

Monstret under sängen vaknade igen nu när årets fritidspedagog åter ska koras.
Och jag vill inte vara ett monster själv.
Jag ville för ett år sedan belysa ett bekymmer men la skugga över en stolthet.

Förlåt Anette…

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*