Undervisning i fritidshem

Undervisning i fritidshem. Vem smög in det begreppet i vårt fritidspedagogiska ordförråd? Jag vet att det är många som har ställt sig den frågan, men det är inte många som pratar om det. Låt oss göra det.
Att undervisa i fritidshem är ett fenomen som inte känns bekant för oss som fritidspedagoger. Undervisning är ett begrepp som vi kopplat mer till skolans verktygslåda. Men vad säger styrdokumenten om begreppet? Skollagen säger såhär om undervisning:

”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”

Är det här en lydelse som lyckas kapsla in de processer som tar plats i ett fritidshem? Tveksamt. I det nya läroplanskapitlet står det dock en mer uppfriskande lydelse, nämligen denna:

”Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i fritidshemmet där omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet.”

Nu börjar vi närma oss något, men Skolverket har inte lyckats riktigt med att förklara vad det är som utgör en fritidshemsverksamhet. Däremot är det intressant att Skolverket valt att ge undervisning en vidare betydelse när begreppet används i kapitlet gällande fritidshem. För det var nämligen så att när den förra läroplanen skulle revideras föreslog utredaren att begreppet undervisning skulle ändras till verksamhet. Detta begrepp skulle brukas av förskoleklass, fritidshem och skola för att skapa en gemensam syn på lärande och barnet. Men förslaget realiserades aldrig. Undervisningsbegreppet behölls. Därför är det ett litet steg mot ett genombrott att begreppet formuleras olika i den nya lgr 11 när det talas om de två olika verksamheterna – skola och fritidshem.

Ändå är det inte tillräckligt. Visst sysslar vi med omsorg, utveckling och lärande. Men hur sker detta inom det verksamhetsområde som vi valt att kalla för fritidshem. Sker utveckling och lärande endast genom pedagogens planerade aktiviteter eller är det mer komplext än så? Och kan vi nöja oss med att koka ner denna komplexitet till ett enkelt begrepp som undervisning?

Om vi vänder oss till Montessori, och vi gör detta för att montessoripedagogiken lagt grunden för många av de floskler vi använder oss av idag i fritidshemmet, exempelvis; ”helhetssyn på barnet”. Denna floskel har en mycket djupare mening enligt Montessori men jag tänker inte gå in på detta nu. Det jag tänker skriva om här är Montessoris syn på miljön och pedagogens roll i barnets utveckling och lärande. Montessori såg en förberedd miljö som avgörande för barnets utveckling och lärande. Med en förberedd miljö menade Montessori bland annat att pedagogen skulle göra en samlad bedömning av barnets utvecklingsfas, behov av sysselsättning, impulser och så vidare för att tillrättalägga eller förbereda en miljö som är anpassat efter det enskilda barnet. Iordningsställandet av en miljö som är anpassad efter barnen lämpade sig bäst i en pedagogisk atmosfär som Montessori benämnde Casa. Föreställningen om Casa grundar sig i Montessoris tro på barns strävan efter självständighet. Med självständighet som ledstjärna ska den pedagogiska miljön formas till att likna ett hem där barnen erbjuds och vill ta ansvar för hushållsysslor. Därtill ska miljön omgärdas av en känsla av tillhörighet, likt den i en familj, och sysslorna ska inte könskodas. Viktigt att nämna i detta sammanhang är dock att Casa inte ska associeras med någonting annat än en pedagogisk institution. Miljön ska vara hemlik men den ska fortfarande vara en plats för utbildning. Miljön måste därutöver alltid vara anpassad efter barnets behov och inte den vuxne. Rör det sig om möbler till exempel så ska de vara anpassade efter barnens storlek.

Ovan har jag nämnt att miljön ska iordningsställas av pedagogen, men Montessori såg även pedagogen som en del av den förberedda miljön. Det är inget annat än naturligt att pedagogen har en stor roll i se till att den förberedda miljön fungerar. Det går inte att skapa en bild av att miljön i sig är det som bringar ro och koncentration hos barnen. Det finns en vanföreställning där många tror att Montessori förespråkade att pedagogen skulle ge barnen absolut frihet. Men hon menade barnens frihet måste hållas under observation. Detta innebär att pedagogen måste utgöra ett stöd i förvaltandet av barnens frihet för att bringa fram disciplin. Och enligt Montessori uppstår disciplin bland annat när barn koncentrerar sig på något som intresserar dem.

Även om det inte går att köpa allt det Montessori skriver finns det här en sanning som ligger närmare det som sker i en fritidshemsverksamhet. Och denna sanning kan inte förenklas genom att endast ge den beteckningen ”undervisning”. Det finns en djupare kunskapsbas som det måste tappas in på för att förstå hur miljön, gruppen och pedagogen i symbios bidrar till den utveckling och det lärande som tar plats i ett fritidshem.

Ett begrepp som kan vara mer lättsmält gällande fritidshem är utbildning. Vi kan inte kringgå det faktum att det är en utbildningsinstitution vi bedriver. Barnen som vistas i ett fritidshem utbildas inom vissa områden. Däremot sker detta inte endast genom pedagogens försorg. Det kan lika gärna vara en vän eller miljön som bidrar till att detta sker. Viktigt att påpeka dock är att det är pedagogen som står som ansvarig för att skapa en förberedd miljö där barnens behov, gruppkonstellationer, lokaler, planerade aktiviteter och material kan samspela på ett harmoniskt sätt. Detta för att möjliggöra att det ska gå att bedriva en utbildning i fritidshemmet.

Vad detta innebär i sin tur är att pedagogen måste besitta en väldig kunskap om alla dessa parametrar och frågan är om den kunskap som vi fått och får genom våra utbildningar är tillräckliga. I detta sammanhang är det intressant att nämna att Sigbrit Franke förespråkade att fritidspedagogutbildningen skulle bli fyraårig, ett år längre än den utbildning hon föreslog för förskollärare. Detta för att fritidspedagogen skulle verka inom ett större ålderspann. Vad detta visar är att Franke förstod att det är ett komplext yrke som kräver mycket kunskap. Dock hade hon för stor fokus på skolämnen i sin utredning. Om kännedomen var större om fritidshemsverksamheten skulle tyngdpunkten ligga på ämnen som socialpsykologi, barnpsykologi och utbildningsvetenskap. Visst kan man inkorporera ett skolämne också. Men tyngden ska inte ligga där.

Vad jag försöker säga med detta är att vi fritidspedagoger kanske inte riktigt är utbildade i att kunna hantera ett sådant komplext verksamhetssystem som fritidshemmet utgör. Eller så är vi det och tar inte vårt kunskapsområde på allvar. Om vi hade gjort det skulle det förekomma högljudda protester när det slängs med begrepp som undervisning i den fritidspedagogiska diskursen. Vi skulle berätta för de som föreslog att ett sådant begrepp ska användas i fritidshemsverksamheten att de inte förstår sig på vad verksamheten innebär. Om insikten om vår faktiska kunskap skulle vara större än vad den är, om vi hade förstått vilket komplext yrke vi har, skulle vi inte låta vem som helst tala om och styra vårt yrke. Vi skulle ha sagt ifrån och styrt själva. Kan vi inte börja göra det? Kan inte vi släppa alla gamla strider inom de olika falangerna som finns i vår yrkeskår och börja prata om den kunskap som vi besitter om vi nu påstår oss göra det. Kom ut ur skyttegravarna och berätta om vad vår kunskap inom området kan bidra med när alla förutsättningar är bra. De är inte bra nu. Det vet vi. Men fighten måste börja i den andra änden. Berätta om hur det kan bli när alla förutsättningar är på plats och berätta, utifrån vår kunskap om området, varför vi behöver ha dem på plats. Och för guds skull, häng inte upp er på att försöka legitimera fritids behov genom att säga att fritids bidrar till en högre resultat i skolan. Att hitta ett egenvärde genom att mäta sitt värde med en annan verksamhet är doomed to fail. Vi kan bättre än så.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

2 kommentarer

1 Trackback / Pingback

  1. Bedömning i fritidshem – Fritidspedagogik.se

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*