Att stärka en profession

Starka professioner kännetecknas av att de vilar på vedertagna teorier och kunskaper som också är grunden för yrkesspråket. Det finns en relativt stor yrkesmässig autonomi (dvs ej utsatt för överdriven yttre påverkan eller kontroll rörande hur arbetet skall utformas). Många gånger har en stark profession också auktorisation i form av tex en legitimation. 

Yrkesspråket ett viktigt för en profession. 
Dels för att det tydliggör yrkets särart men också för att det visar en koppling mellan teorier och praktik. 

Generellt har lärar- och pedagogyrkets professionsutveckling varit svag. Få andra yrken talar så mycket om hur professionen kan stärkas. 

Fritidspedagogens professionsutveckling har varit extremt svag av flera olika skäl. Dels kan man anse att vi för tidigt i yrkets barndom samordnades med starkare professioner. Fritidspedagogerna var inte klara med att utveckla sitt yrkesspråk och därmed särart. Yrkesspråket har efter detta alltmer närmat sig skolans. Barn blev elever. Verksamhet blev undervisning och även ordet ”lektion” smyger sig in innanför fritidshemmets väggar. 

Denna förskjutning av yrkesspråket har i sin tur påverkat verksamhetens innehåll. 

Förr bakade man på fritids för att det är bra att kunna. Idag bakar man på fritids för att träna praktisk matematik och måttenheter. 

Fritidspedagoger är fantastiska på att beskriva sin kunskap, pedagogik och metodik med metaforer. Jag har funderat på varför. Jag gissar att detta är kopplat till ett svagt yrkesspråk och en svag professionalisering. Vi värjer oss också dels från skolans språk med detta, gärna genom motidentifikationer, dvs att relatera till skolan och visa på skillnaden. 

Metaforer och floskler (En floskel är ett tomt, slitet ord eller uttryck, en banalitet. Granna och vackra, men tomma och innehållslösa) bygger inget seriöst yrkesspråk. Jag menar här inte att förlöjliga någon. Jag har själv varit en mästare på metaforer. Men, vårt generella yrkesspråk idag är inget som vi kan bygga en ökad professionalitet kring.  

Vi har egentligen redan passerat flera viktiga vägskäl för utveckling av särarten. Idag och sedan länge examineras lärare i fritidshem med mer och mer fokus på ämnen. Det som är glädjande är att många av dessa fortfarande tycks värna fritidshemmet i första hand och använder gärna titeln fritidspedagog.  Men hur kan vi med denna giv på handen stärka den fritidspedagogiska professionsutvecklingen? 

Steg ett är inte  – tycker jag – ett halvdant erkännande i att få legitimation i fritidspedagogik. Vad är ens fritidspedagogik? Vet vi det? Vet du? 

Steg ett är att utveckla ett yrkesspråk. 
Koppla språk och praktik till teorier och kunskap. Definiera och avgränsa fritidspedagogik (som kunskapsområde) och det fritidspedagogiska verksamhetsområdet. 

1 Trackback / Pingback

  1. 10 år senare… – Fritidspedagogik.se

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*