DEN SOM KROSSAR FÖRDOMAR

Jag har under det senaste året på avstånd sett en subtil förändring bland en del pojkar i mellanstadiet på mitt jobb.
Några väldigt stereotypa fotbollskillar och andra killar har nagellack.
Svart, ibland en färg på varje finger, ibland bara en hand.
Några kör kajal, lite diskret, snyggt. Könsöverskridande, lekfullt.

En populär elev hade kört stilen ”fin flicka” under några år.

En dag dök hon upp i kort, kort hår, inget smink, keps svarta kläder. Ser jag snabbt, har jag svårt att avgöra hennes kön.

Hmm.

Måste jag det? Spelar det någon som helst roll?

Är det mest jobbigt för mig?

Min son kommer hem från skolan, också han en typisk fotbollskille och berättar om elevens dag.

”Jag och mina fotbollskompisar köade till nagellacket men gav upp, det var sån lång kö av killar och tjejer. Istället gick vi till klassläraren som tog fram sitt nagellack, hon hade fem olika, fem!!!”

Någonstans har någon haft en stark kulturell påverkan på dessa barn. Vad har jag missat?

Svaret fanns i det barn gör mest.

Kollar på youtube.

Jag fick en plötslig känsla av att jag inte förstod detta fenomen.

Så, jag ville fatta. Förstå hur en 19-åring kan påverka en hel generations sätt att se på vad som är tillåtet inom könets gränser.

Jag gick till de som vet mest om detta på min skola, fjärdeklassarna.

”Man tycker om honom, det känns som man hänger tillsammans! Han är gay och en trevlig person. Genom youtube förstår hur man resonerar utifrån hans situation, hur han tänker!  Vi vet vilka dom är när vi ser på Thomas och hans kompisar men asså vi behöver inte prata med dom.”

Hela Sveriges skolors värdegrundsarbete och planer mot diskriminering och kränkande behandling fullständigt golvade i ett slag. Teknisk knockout på tre sekunder av en nittonårig youtuber från Växjö.
vi lever i en värld som håller på att förändras.

Kontinentalplattorna rör på sig.

Sakta men säkert tar nästa generation över.

Det som vi reproducerar som normer luckras upp, byter skepnad.

Vi står kvar där, fattar ingenting.

På andra sidan paradigmskiftet står vi i hamnen och ser en båt, vi kan kalla den ”Nästa Generation”.

Någonstans där i fjärran glider den sakta bort mot horisonten.

Vi har för evigt missat den båten. Det är inte vår resa.

Vi måste däremot hoppa in i helikoptern och och ta upp jakten på förståelse.

Inte stå kvar i hamnen.

Fritidsverksamhetens möjligheter för att just jobba aktivt för allas rätt till sitt eget uttryck är oändliga.
Genom vår unika kompetens att skapa arenor för barns olika uttryck, i samspel med vår förmåga att fånga upp barnens kulturella intryck kan magi uppstå.

Framförallt skapas en tillåtande, inkluderande och utmanande miljö där man får vara som man är.

Utmaningen för oss som fritidspedagoger är först att våga ifrågasätta våra egna fördomar.
Jag började i samtal med en elev kring youtubern ifråga.
”Men, ASSÅ du fattar ju inte, GAY är när man gillar samma kön, TRANS är någon som vill BYTA kön och HEN är någon som inte vill bli definierad som kille eller tjej. Neej, det är ett eget kön!Du har såååå mycket fördomar! Orkaaaa snacka med dig!!!”

Skämdes gjorde jag.

Trodde mig vara en ytterst medveten, normkritikskt tänkande pedagog och åkte rakt ner i diket innan vi ens hunnit prata i fem minuter.

Vi MÅSTE föra samtal kring könsnormer i mycket högre utsträckning än vi gjort tidigare med alla runt om oss. Inklusive våra elever.
Jag själv ska kolla på alla avsnitt av den här youtuberns dagbok som läxa över helgen.

Kanske lär mig jag till att börja med HUR man ens pratar kring detta.
Wish me luck!

Ni undrar vem youtubern är?

Fråga era elever. Där vill jag att ni ska börja.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

4 kommentarer

  1. Jättebra! Jag tror att du har helt rätt! Ser fram emot att få läsa fler kloka ord i framtiden.

  2. Hej, och stort tack. För att du delar med dig. För att du är du. Jag jobbar Lärarassistent (undervisar också i matte). Det du skriver om är så viktigt. Jag brukar sägs till mina elever att det inte bara är dom som är i skolan för att lära sig. Jag är där för att lära mig också. Av dom. Så fort jag hör/ser något jag inte riktigt hänger med på, frågar jag nån av eleverna. Så mycket jag lär mig. Varje dag! Att bygga relationer med elverna är så viktigt. Jag tror att det är först då som vi också kan få den ömsesidiga respekten. När dom känner att vi som vuxna intresserar oss för deras värld, den verkligheten dom lever i.
    Mycket bra text! Fortsätt snälla!
    Imorgon ska jag fråga mina elever om en nittonårig Youtuber från Växjö.
    Hälsningar Sofia

  3. Har förmånen att få leva med fem ungdomar och känner igen mig så i det du skriver! Unga idag tänker på en annan ledd. Vi behöver som du skriver möta dem där de är och utmana oss själva hela tiden. Samtidigt behöver de oss som stöd och sparring! Men vi får aldrig välja den enkla vägen!

  4. Viktigt att vi hänger med, vi har så mycket fördommar, som försvårar livet för många unga ( hen, hon och han). Min dotter blir mamma nu i juni, och återigen i september. Många har frågor om hur det egentligen gått till, jag undrar om förskole- fritidshems- och skolpersonalens fördommar, vad kommer barnen och barnbarnen möta? En del fördommar är väldigt dolda, men påverkar i allafall.
    Bra tänkt, bra skrivet Gustav. Det behövs att vi tar upp detta.

Kommentarerna är stängda.