Fritidspedahi Fritidspedaho Fritidspedaha Fritidspedahaha

Fritidspedagogik. Vad är det? Åh, nej. Inte en till uttolkare tänker du. Inte riktigt. Jag själv har sökt svaret på frågan ända sedan jag började plugga till fritidspedagog. Vänder man sig till forskningen får man ett mambo no 5 svar. Fritidspedagogik är a little bit of Vygotskij in my life, a little bit of Montessori by my side, a little bit of Dewey is what I need, a little bit of Fröbel is what I see. Nonsens med andra ord. Det finns ingen klar definition. Det är ju bra! Invänder någon. Fritidspedagogiken är flexibel på det sättet. Really? Tror du på det själv?

Tillbaka till frågan om mig själv som uttolkare. Vad har jag för mandat att tycka. Inget egentligen. Vad säger fritidspedagogerna själva? Följer vi diskursen i sociala medier talas det mycket om det sociala lärandet och att det är grunden i fritidspedagogik. Men vad talar vi om när vi talar om socialt lärande?

Oftast så hamnar vi i diskurser som rör fostran. Vi talar om samhälleliga diskurser som mobilanvändande, luciafirande, slöjans vara eller icke vara. Vi talar om beteende, ytterkläder på inomhus eller inte, tyst minut i matsalen eller inte, fråga om man får fler bitar frukt eller en till glass.

Men frågan är. Vad är lärandet i det här. Och vad är det som skiljer vår kunskap om fostran från föräldrar?

Vi kan inte komma undan med att benämna alla processer som sker i fritidhemmet som lärande. Vi pratar om att man kan se lärande i allt, eller hur? Lära för livet. Leva för att lära. Lära ut om livet. Lära om livet. Skriv lära framför allt så blir det bra skit. Då tas du på allvar. Skriv för guds skull inte omsorg. Då tas du för en bakåtsträvare.

Men det blir inte lärande bara för att vi skriver att det är det. Låt oss kalla det för vad det är. Det är fostranstekniker. Det är nanny.nu. Så länge vi inte kopplar teorier till vår utbildning kan vi inte säga att vår kunskap är unik för vårt yrke och då kan vi inte säga att vi är en profession.

Ta ett kliv bakåt och andas lite. Låt dig inte slukas upp av lärandehetsen.

Gå back to basics. Tala om individen i gruppen. Tala om gruppen som en kvalitativ faktor och inte en kvantitativ som Hadar brukar säga. För fine. Visst använder alla matte när de ska räkna ut hur mycket av något som ska användas när något ska produceras. Visst används språk för att ta emot och dela med sig av ideer i grupp. Visst används språk när barnen förhandlar sina positioner i gruppen. Men allt det är situerat och verktyg för att nå det slutliga målet. Och det är att individen ska växa i gruppen och att gruppen successivt ska fungera självgående. Det är vad fritidspedagogik är för mig. Vad är det för dig?

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Jag blir klokare och får eftertänke med allas bloggar, tankar, idéer och olika perspektiv både utifrån den vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i allt som handlar om fritidshem, fritidspedagogik, yrkesroll/stolthet. More power till er alla som gör denna tidning för jag strävar alltid att bli en reflekterande fritidspedagog för mitt största uppdrag: individen=elev=gruppen=den sociala kompetensen

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*