No Picture

Den pedagogiska prosan

10 november, 2012 Andreas Nyberg 5

Trots att många tycker sig se fritidshemmets enorma potential och dess förmåga att grunda verksamheten på barnet tycks få våga gå utanför de begränsningar som omfamnar fritidshemmets diskurs.
För fritidshemmets diskurs är rätt snäv och förutsägbar och har så varit de senaste tio-femton åren.
Å ena sidan har vi barngruppens storlek, å andra sidan dåliga lokaler, å tredje sidan tycks vi tro att vårt uppdrag är otydligt, å fjärde sidan är vi underordnade skolan, å femte sidan har vi utbildningspolitiken och å sjätte sidan har vi den praktiska verksamheten sett ur ett organisatoriskt perspektiv.

No Picture

Sveriges modernaste pedagogik!

14 oktober, 2012 Hadar Nordin 4

Ibland när jag pratar med människor inom eller utanför skolans värld möter jag en bild av fritidshemmet som känns gammalmodig. Förvisso har fritidshemmet anor som sträcker sig längre bak i tiden än den svenska folkskolan. 

No Picture

Fritidspedagogik – ett progressivt lärande?

12 oktober, 2012 Hadar Nordin 0

Jag har försökt beskriva fritidspedagogiken som samtida, i rörelse med tiden och barnet. Redo att möta ett behov. Samtidigt vill jag hävda att fritidspedagogiken är mer än reaktiv. Den är progressiv (framåtsträvande). Fick en länk av Micke Andersson rörande ” Progressive education” som känns intressant. I brist på forskning får vi ibland klistra och koppla fritidspedagogiken till andra etablerade värden eller normer.

No Picture

Underordning och reda

9 september, 2012 Andreas Nyberg 0

Barnet har alltid rätt. Rätt till sina åsikter. Rätt till sina känslor. Rätt till inflytande. Rätt till sina tankar.
Barnet har också alltid rätt i sitt agerande, då det alltid handlar efter vad det bedömer vara rätt där och då. Utifrån sitt perspektiv.

No Picture

Pedagoger gör rätt om de vågar

15 maj, 2012 Andreas Nyberg 0

Pedagogiken håller på att fasas ut ur det svenska skolsystemet. I Lgr 11s 280 sidor nämns ordet ”pedagogisk” tre gånger. Varken mer eller mindre. Visst, detta skulle kunna vittna om att pedagogiken inte bör eller ska styras centralt av regering och riksdag, utan att det är upp till envar pedagog att utöva lärandets konst. Men vad vi har sett av de senaste årens skoldebatter är hur det pedagogiska självförtroendet bit för bit brutits ner genom skuldbeläggning och ekonomisk nedprioritering.